… har varit lite av ett töcken. Låg hemma och grät i två dagar. Gick sen till jobbet och gjorde så gott jag kunde i två dagar. Började reda ut allt det praktiska. Visst gör det ont och känns fruktansvärt sorgligt att packa ihop 4 år och gå vidare.

Men någonstans så händer sånt här av en anledning. För att ge plats för nya saker och möjligheter. Just nu har jag svårt att fokusera blicken på just detta, men jag vet att bortom alla gråa moln finns det klarblå himmel. Tills jag hittar den så pratar jag och kramar om de som älskar och stöttar mig.

Kram på er och tack för ert stöd, det betyder så mycket i stunder som denna.