Att lova och bo långt borta

När T friade till mig i juli så var det en underbar överraskning där hjärtat jublade ja innan hjärnan hann säga något om att det är ju också att tacka ja till ett liv långt ifrån familjen. Att lova att älska trots det där avståndet som ibland känns så långt. Inte för att jag ångrar mig det minsta! 🙂

Men i fredags kväll innan förlovningsfesten så fick jag en knut i magen. För att det kändes så orättvist på något sätt att hela T’s familj kunde vara med på festen, men inte min familj. Hur många av mina närmsta vänner var en halv värld bort. Kändes så orättvist och sorgligt att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen.

Efter att ha gråtit en skvätt (och blivit tröstad av en väldigt förstående T) så insåg jag dock att lida i tystnad ger väldigt lite i det långa loppet. Så jag ringde och skickade meddelande till dem jag tänkte lite extra mycket på. Räckte ut en hand emot dem jag saknade och fick en varm kram till svar.

Lid aldrig i tystnad. Var ärlig med dig själv om varför du är ledsen och gör något åt det. Kärlek och omtanke finns överallt. Det är upp till dig om du vill välkomna den eller putta bort den.

hot-air-ballooning-436442_1280

Om bortabrabloggen

Swede who have travelled and moved a lot over the past 12 years, to finally end up in Melbourne, Australia. Has a passion for travelling, life coaching and supporting others on their adventures at home or overseas.
Det här inlägget postades i Livet som utlandssvensk, Tankar och känslor. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Att lova och bo långt borta

  1. Hanna skriver:

    Åh, jobbig känsla det där. 😦 Men har ni helt uteslutit att ni kanske flyttar till Sverige (temporärt?) någon gång i framtiden?

  2. Jennie skriver:

    Åh, förstår känslan. Kram!!

  3. Lovisa skriver:

    Stor kram!

  4. Freja skriver:

    Väldigt visa ord!

  5. ergo sum skriver:

    Väldigt förståelig reaktion.. Och min man och jag lever med samma sak – hans familj blev alla kvar i krigets Kosovo så när vi gifte oss hade han INGEN här.. Nu är situationen i Kosovo ok – så vi har varit där ett par gånger.. Men visst känner man sig ensam ibland..

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s