Jo, så många inlägg har jag faktiskt hunnit skriva här i bloggen de senaste 4 åren. Men just nu så är det tyvärr inte så mycket tid över för skrivandet. Jag vaknar tidigt varje dag och skriver coachingsaker en stund. Sen så går jag till mitt andra jobb och skriver jag mail och kommunikation mest hela dagarna. För att sen komma hem och skriva hemtenta. Man blir lätt lite trött efter allt detta skrivande och då dessutom komma på något ännu bättre att skriva här hos er. 🙂
Jag blickar istället tillbaka i bloggen på alla de dikter jag skrev för några år sedan. Den här gillar jag idag, även om den är lite mörk på något vis.
När åskan rullar
Över allt det vi tror att vi vet
När blixten lyser upp
Allt det vi glömt
Och de gånger vi smet
När himlen bråkar och väsnas
Tvingar oss att stanna upp
När det inte går att ignorera
Det vi hivat ut längs resan
Över livets alla gupp
När man sitter där i stormen
Behöver man inte bli rädd när det åskar
Det är bara en väckarklocka från ovan
Ett möjlighet att tänka till
Egentligen är det inget alls som brådskar
När blixten lyser upp
Och blottar livets nakenhet
Tillåt dig att se hur det verkligen är
Och istället för att förfäras
Över hur det tycks se ut
Se till att vara med och skapa din egen verklighet
Åhh, dina dikter! Jag mins en du skrev och hänvisade till min dotter. Jag läste den för henne och vi blev båda två mycket berörda, men nu hittar jag den inte…