Att åka

Idag åker vi tillbaka till Australien igen efter 3 härliga veckor med sol och ledighet. Men igår när vi satt i bilen på väg söderut på västkusten så brast det för mig. Trots att vi haft det så fint. Trots att jag har världens finaste fästman. Trots att jag älskar Australien likaväl som jag älskar Sverige.

Tårarna rann i floder. För att det är så länge tills jag kan komma till Sverige på besök igen. För att det är så mycket jobb att fixa med när jag kommer tillbaka. För att jag inte kan vara på två ställen samtidigt. För att jag var trött efter allt runtåkande. För att jag redan saknar många som vi träffat här hemma i Sverige.

Men när T tröstat och försökt förstå varför jag grät så lugnade jag ner mig. Andades djupt och fyllde kroppen med tacksamhet. Livet är precis det vi gör det till. Dem vi älskar kan vi älska lika starkt oavsett vart vi bor.

Efter varje livskapitel kommer nästa livskapitel. Nu är det dags för mig att åka tillbaka till Melbourne och påbörja just det!

20140801-092059-33659512.jpg Ibland känns det tight här i livet, men då är det ju bara att klättra vidare!

Om bortabrabloggen

Swede who have travelled and moved a lot over the past 12 years, to finally end up in Melbourne, Australia. Has a passion for travelling, life coaching and supporting others on their adventures at home or overseas.
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Att åka

  1. Freja skriver:

    Åhh, jag känner med dig. Att ha delar av sina liv på olika sidor av jordklotet kräver sin kvinna, tur att du är rätt kvinna för att klara av det!

  2. ergo sum skriver:

    Precis så är det – och jag förstår hur du känner dig.. Tre veckor är tre veckor och avstånden är vad de är.. Och allt som väntar.. Och… Men du – det kommer att bli bäst! Kram

  3. Emma skriver:

    Ah, jag forstar dig…precis. Men forsoker alltid paminna mig att det ar jag som valt att gifta mig med en sydafrikan och dar efter nu valt att bosatta mig i Australien.
    Men som du sager sa finns dem ju alltid dar i vara hjartan, manniskorna och platserna…
    Jag sager alltid pa aterseende…men det ar svart. Annu tycktet jag det blev nar vi fatt vara barn ocksa. MEN de ar ju vana vid att Mormor ochmorfar och Granny och Granpa, traffar man nar man aker pa en lang harlig semester. Eller sa kommer dem och halsar pa och stannar laaaaange. 😉

    Jag forsoker ta vara pa de stunder som blir med mina nara och kara i Sverige och Sydafrika. Vi ar sa lyckligt lottade att ha sa starka band med vara familjer trots avstanden. Kram pa dig. x

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s