En flygvärdinnas betraktelser

En rätt intressant artikel med observationer från en flygvärdinna. 

Kan tänka mig att det finns ännu fler grejer hon skulle vilja lägga till på listan. Som till exempel föräldrar som inte gör minsta tillstymmelse till att hålla koll på sina barn och ha med tillräckligt med sysselstättning för dem på långflygningar. Det är i alla fall det jag stör mig mest på när jag flyger långt.

Jag förstår absolut att man inte alltid kan styra när barn blir ledsna, trötta eller arga, men det är stor skillnad i respekt för föräldrar som gör allt de kan för att lugna sina barn och de som knappt lyfter ett finger. Jag flyger dock alltid med bra öronproppar, ögonmask och ser till at få en fönsterplats om jag flyger själv. Blir lite lättare då att gå in i sin egen värld och sova så mycket som möjligt av resan. 🙂

Om bortabrabloggen

Swede who have travelled and moved a lot over the past 12 years, to finally end up in Melbourne, Australia. Has a passion for travelling, life coaching and supporting others on their adventures at home or overseas.
Det här inlägget postades i Resor. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till En flygvärdinnas betraktelser

  1. Freja skriver:

    Ohh, jag minns en hemsk flygning med min son när han var bara 5-6 månader. Ett försenat plan störde hans mattider, så han blev akuthungrig precis när vi skulle landa så jag inte kunde amma… Han, som aldrig skrek annars, var helt hysterisk. Väl framme trodde jag att jag missat mitt nästa flyg så jag skyndade av för att bli ombokad, för att sen hinna mata i lugn och ro. Då visade det sig att det flyg jag skulle vidare med oxå var försenat, så jag fick istället skynda till en fullsatt gate med en gallskrikande baby. Väl där var det INGEN som reste sig upp så jag kunde sätta mig och amma, jag hade god lust att låta honom vara hungrig så kunde jag straffa deras trumhinnor under en timmes flygning… men en ung tjej förbarmade sig så jag hann amma innan jag skulle på planet… Pust, jag var helt genomsvettig, för jag vill inte vara den som stör alla… Det är nog enda gången som mina barn stört andra passagerare, de är annars världens bästa resenärer!

  2. Mammas machete skriver:

    Mina barn är verkligen jätteduktiga när vi flyger. Klart de pratar och skrattar – det gör både barn och vuxna – men de skriker aldrig och sover mest. Ändå får man fula miner och suckar så fort man kommer ombord. Å nej, ett barn! Jag förstår att det kan vara jobbigt att sitta bredvid skrikande barn, särskilt när man själv är resetrött. Men jag förstår också att det är omöjligt för föräldrar att kräva totalt lugn under en långflygning hur mycket leksaker, godisar och roliga historier man har med sig. Jag minns själv hur svårt det var att sitta tyst och stilla som liten, även under kortare bilfärder. Ett leende och en rolig min till en gastande liten medpassagerare kan göra susen när mamma och pappa blivit trötta och stressade. Kram!

  3. bortabrabloggen skriver:

    Freja och Mammas Machete: Det förstår jag absolut. Jag har ju inte barn själv så jag kan inte sätta mig in i vilken utmaning (och ibland utmattning) det måste vara att flyga med småttingar. Just därför så har jag full respekt för föräldrar som gör så gott de kan 🙂 Har till och med hjälpt till ett par gånger på flyg med att hålla/sysselsätta småttingar så att deras utmattade och ensamresande förälder kunde gå på toa vilket jag gärna gör för folk som är trevliga.

    Mina mardrömsresor har mest involverat föräldrar som lagt sig och vilat/kollat på film medan barnen levde rövare upp och ner för gången i långa perioder. Inte helt uppskattat av någon tyvärr.

    Tack för era kommentarer!

  4. Millans Värld skriver:

    Håller med dig i vad du skriver.
    Å det samma gäller ju på andra ställen med som restaurang osv.
    Ha en fin dag!
    Kram

  5. Mammas machete skriver:

    Ja, jag förstår verkligen att det är jobbigt när föräldrar själva struntar i det galna barnet :). Förmodligen är de så vana vid livet att de inte reagerar. Eller helt enkelt för trötta. Jag har sett att det finns barnfria flyg. Kanske det även skulle vara fint med en ”barnavdelning” på flygplan, typ som när det fanns rökavdelningar? :). Barnfria resenärer hade kunnat vila och resande föräldrar slappna av och inte känna att de stör andra. Kram!

  6. ergo sum skriver:

    *ler* Jag har barn. Två. Och jag håller helt med dig Emmy. Trots att vi har rest hur mycket som helst har mina killar alltid kunnat hålla sig lugna. Trots överhettade varma ”köra runt på landningsbananbussar” som stod stilla i 2 timmar (!!!!) i gassande sol i Tunisien (planet vi skulle gå ombord på hade upptäckt en övergiven väska som skulle undersökas av desarmeringsrobot) så har de varit fantastiska. Givetvis har det krävt mängder med sagor, sånger och annat, men så är det. Och behöver man kissa , och kliva över andras fötter en miljon gånger under en flight, så kan man faktiskt begagna sig av det enkla ordet ”förlåt”…

    Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s