Ibland är livet tungt, nedrigt och riktigt sorgligt. Ibland fastnar man där en stund och kan inte riktigt komma loss. Nyckeln ut från mörkret är ofta förlåtelse.

Finns det någon/några i din omgivning som du skulle behöva förlåta? Om du inte känner dig redo att förlåta dem så kan det vara värt att fråga dig själv vad du vinner nu och i det långa loppet på att inte göra det? Eller är det kanske till och med dig själv du måste förlåta också?

Att förlåta gör inget ogjort, men det gör det lättare att gå vidare. Även när det är riktigt vidrigt och svart.