Nationaldagstankar

Då var det nationaldag igen och dags för de svenskar (och utlänningar) som vill att fira Sverige. Jag har ju bott utomlands såpass länge nu att jag aldrig har upplevt nationaldagen som en helgdag. Kanske är det därför som jag aldrig riktigt firat den heller. Aldrig riktigt förstått vad och hur det är meningen att vi ska fira.

Hur som helst så väcker det tankar hos mig. Tankar kring det där med att återvända. Tankar kring identitet, nationalitet och att höra hemma.

Det finns många saker med Sverige som jag älskar högt. Vår syn på föräldraledigheten. Vår demokrati. Det skyddsnät som staten erbjuder (jämfört med många andra länder så är det ett enastående skyddsnät oavsett om vår regering är röd eller blå!). Och för att det är det land där min familj och många av mina närmsta vänner bor.

Trots dessa starka plus så finns det tvivel i mig. Kan man fira ett land som man medvetet valt att inte bo i? Kan man fira bara de bra sakerna och blinka bort mörkret i de saker man inte gillar?

I början av mitt utlandsliv så firade jag svenska traditioner med större entusiasm än jag hade firat dem hemma. Men med åren så har jag börjat strunta allt mer i midsommar, valborg och julbord. Inte för att jag inte bryr mig. Det känns liksom bara inte fullt lika viktigt och närvarande längre. Om jag en dag bildar familj så kanske det börjar kännas vädligt viktigt igen, vem vet.

Jag brukar ibland känna mig skyldig för att jag inte är lika engagerad i svenska traditioner längre. Kände att jag borde fira det svenska i mig mer än jag gör. Men jag har insett att jag gradvis har blivit en kulturell blandning av både Sverige, USA, England och Australien. Alla länder där jag bott har format mig till en mixad identitet och nationalitet som inte har ett tydligt märke.

Fast i passet så kommer jag alltid att vara svensk. Och en stor bit av hjärtat är blågult. Det kanske helt enkelt är så att jag får fira precis det jag vill. Minnas och vara tacksam för allt det som Sverige har gett mig. Se fram emot mitt Sverigebesök i augusti. Och kanske inse att i världen idag så finns det många som flyttar på sig och formar ny identitet och nationalitet mest hela tiden. Att konceptet hemma är precis vad vi låter det vara.

Tack Sverige för att jag får vara med trots att jag är så långt borta. Det ska bli spännande att se vad som händer med vår relation i framtiden.

Om bortabrabloggen

Swede who have travelled and moved a lot over the past 12 years, to finally end up in Melbourne, Australia. Has a passion for travelling, life coaching and supporting others on their adventures at home or overseas.
Det här inlägget postades i Livet som utlandssvensk, Melbourne, Sverige, Tankar och känslor. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Nationaldagstankar

  1. Freedomtravel skriver:

    Det finns många saker i Sverige som fungerar fantastiskt bra! Men kanske behöver man jämförelsen med andra länder för att verkligen förstå HUR bra. Framför allt uppskattar jag tryggheten, när det gäller t.ex. sjukvård osv. Kanske ska jag inte glömma såna saker som att jag fått plugga på högskolan i 5-6 år gratis t.ex. Men sen finns det ju saker jag blir väldigt trött på också, som vädret, hur mycket människor klagar osv… Önskar en fin nationaldag!

  2. ansepanse skriver:

    mm, det är lite konstigt med det där, jag är född och uppvuxen i Sverige men av föräldrar som kom till Sverige i vuxen ålder, jag var fiinsk medborgare tills jag var 11 år men frågar någon mig nu, så är jag finska, helt och hållet, även om jag också är svensk förstås
    kramar

  3. Freja skriver:

    Jag bor i Sverige och har alltid gjort det, men jag firar inga av de helger du nämner… Jag är ju förstås svenskmed medborgarskap och en produkt av den svenska kultur jag växt upp med, det kan jag inte ändra på. Men jag är inte nationalistisk! Jag tycker gränser är ett otyg, som vi ska sträva efter att utplåna! Jag är allergisk mot allt som andas ”vi” och ”dem”… Men jag kan uppskatta det inslag i firandet som innebär att alla som blivit svenska medborgare under året firas lite extra!

  4. ergo sum skriver:

    Man får lov att fira precis det man vill – eller låta bli! Jag är cosmopolit. Älskar blandningen i världen och anser att vi alla måste leva tillsammans, med hjälp av varandra. Men. Det finns också en hel del saker jag är stolt över Sverige med. Och jag har en man som är mycket stolt över sitt medborgarskap i ”världens bästa land”. Vi firade med lite glass idag. Och med fasadflaggan ute.

    Kramar

  5. bortabrabloggen skriver:

    Vad intressant att höra era tankar kring nationaldagen och identitet! Tack för era kommentarer och hoppas att ni fick en fin och solig dag oavsett hur ni firade (eller inte firade) den! =)

  6. Jag uppskattar Sverige mer sedan jag flyttade utomlands, precis de saker du nämner. Det är såna otroliga klyftor här och jag mår så dåligt över att se alla utslagna här.
    Men jag tycker det är svårt att fira svenska högtider här, valborg, midsommar, nej det är inte samma sak här. Det hör hemma i Sverige på något sätt. I år kommer vi vara här över midsommar så kanske hittar vi några svenskar att fira lite med men midsommar kommer alltid vara sommarhuset i småland för mig, inget kan toppa det och då struntar jag nog hellre i det 🙂 Som att vi inte firar Thanksgiving här utan ser det som en möjlighet till att åka bort en långhelg, vi är inte uppvuxna med det och det känns inte som en viktig helg för oss.

    Så i mitt fall har jag tappat de svenska helgerna men inte anammat några nya 🙂
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s