Igår kväll snackade jag med pappa och hans sambo på Skype för första gången. Jag har förvisso använt Skype under många år och ringt dator till dator med kompisar. Med pappa (och fram till nyligen även med mamma) så har jag oftast ringt från min dator till deras hemtelefon (till rätt fördelaktigt pris).
Men visst är det något alldeles särskilt när jag sitter här på andra sidan jorden och kan gå runt i lägenheten med min kamera och visa dem hur jag bor. Att prata med bilder gör att den välbekanta hemlängtan hålls i schack rätt så bra. Jag ska definitivt bli bättre på att ringa videosamtal med Skype från och med nu, man blir ju så himla glad av att se dem man saknar!
Alla som haft långdistansförhållanden vet vilken livslina det är att kunna prata över videosamtal. Bild från http://weheartit.com/entry/9406727/
bortabrabloggen 
Underbart!!! För visst är det en enorm skillnad. Och när man VET hur det ser ut där den kära finns, känns avstånden mycket mindre…
Kramar
Min mamma ar inte bra pa datorer, annars hade jag garna skypat med henne!:D haller med om att det ar stor skillnad nar man kan se varandra
Vad smidigt!
Upplever du några ljudstörningar med Skype? Jag använde det en del för några år sedan men irriterade mig på plötsliga ljud som kom in i headsetet.
Viola Vamp: Jag upplevde också de störningarna med Skype för några år sedan. Men nu har både appen och internet blivit mycket bättre, så nu är det väldigt sällan jag upplever störningar när vi snackar!
Ergo: Visst är det så!
Boel: Mamma och pappa hade också svårt med tekniken i början, men nu har pappa skaffat ipad och då kan till och med han koppla upp sig! 🙂