Veckans coachingtankar

Jag lovade ju att dela med mig om lite lärdomar jag börjat nosa på i min coachingutbildning. Idag tänkte jag fundera lite kring en väldigt spännande grundprincip.

Orsak och verkan. Cause and effect. Aktiv och passiv. Många olika ord för att beskriva ett och samma koncept. För även om det inte alltid känns så, så har vi alltid ett val! Antingen så kan vi välja att sitta och påverkas av saker. Eller så är vi med och påverkar hur saker ska bli och hur vi väljer att se på dem. Låt mig förklara lite närmare.

Många gånger när man känner att man sitter fast på jobbet/i relationen/livet i stort så beror det på att man fastnat i det vi inom coaching refererar till som effect. Där vi upplever att saker händer oss och vi mest bara reagerar på dem. Kanske till och med finner oss mer eller mindre i dess våld. Folk som beter sig illa. Sjukdomar. Alla tänkbara  orättvisor. Ett slags känslomässigt regn som bara strilar över oss. Och oavsett om vi är medvetna om det eller inte så sitter vi där och blir genomvåta. Ibland kanske till och med så många gånger att vi inte längre inser att vi är dränkta och frusna inpå bara själen.

Det finurliga är dock att så fort man inser att man fastnat i effect så kan man också aktivt jobba på att säga till sig själv på skarpen och ta sig därifrån. Man har ett val att stanna kvar i källaren eller gå uppför trappan. Även om man inte vet vad som väntar på nästa våning.

Jag är själv rätt förtjust i praktiska exempel så här kommer ett för att illustrera vad jag menar. Säg att man är 3 stycken (Tanja, Anna och Stina) i en viss arbetsgrupp på jobbet/i skolan. Tanja är nästan alltid sen till träffar/möten och missar ofta deadlines och inlämningar. Men eftersom arbetet sker i lag under flera månader så är hela gruppen ansvariga för att uppgifterna är klara i tid. Vid ett flertal gånger så har gruppen diskuterat hur viktigt det är att de blir färdiga i tid med sina respektive delar, men Tanja har ändå inte levererat sin del i tid. Imorgon ska uppgiften vara komplett och inlämnad. Anna och Stina har hamnat i samma grupp som Tanja och måste nu förhålla sig till den situationen som har utvecklats.

Anna klagar, gnäller, påminner och suckar konstant över Tanjas oförmåga att samarbeta. Anna har ett par gånger försökt att prata med Tanja, men Annas sätt att ta upp frågan har inte nått fram. Anna skriver till slut halva Tanjas del av arbetet samtidigt som hon svär ömsom över Tanja och ömsom över ledaren som gjorde gruppindelningen. Om andra bara gjorde sitt så skulle Anna slippa det här eländet som nu kastats på henne. Anna sitter uppenbarligen fast i effect och ser bara de yttre faktorerna. Oavsett om hon är medveten om det eller inte så har hon valt att fokusera och tänka som hon gör.

Stina måste då skriva klart Tanjas andra del, eftersom den inte kommer att vara klar i tid. Hennes situation är precis densamma som Annas, men Stina väljer en annan approach. Stina väljer att se det uppenbara i att nu är det som det är. Skillnaden är dock att istället för att fokusera på det hon inte kan kontrollera (tidsram, hur jobbigt det är och Tanjas begränsade insats) så fokuserar hon på det hon kan påverka. Exempelvis hur lång tid det kommer ta att göra klart Tanjas del, hur mycket hon kan lära sig om Tanjas arbetsområde och hur mycket hon lärt sig om mänskligt beteende som kan vara användbart i framtida arbeten. Och Stina har också lärt sig vilken arbetsform och kritik som inte alls funkar för Tanja att göra sin del. Med den kunskapen i bakhuvudet så kan Stina ta sig an nästa samarbete med Tanja på ett helt annat sätt och se om det funkar bättre. 

Både Anna och Stina har producerat samma fysiska produkt: 1,5 delar av ett arbetes 3 delar. Men vilka lärdomar fick de vid sidan om det inlämnade arbetet? 

Det här är ett av många exempel hur man kan flytta sig från effect (att vara påverkad av något utomstående) till cause (att påverka hur man väljer att se på något) även de gånger man sitter fast i en besvärlig situation.

Jag hörde någonstans att allt det vi tror på också är våra möjlighetsfilter. Både på gott och ont. För om vi väljer att tro att något är omöjligt så blir det också det. Om vi istället väljer att se något utmanande som ett sätt att lära oss något alldeles nytt så blir det också så.

Det handlar om att våga och vilja ha en flexibilitet i sitt beteende och regelbundet fråga sig själv ”Hur kan jag få de resultat jag strävar efter?” Det enda som hindrar oss från att nå våra resultat är nämligen de saker/historier vi regelbundet säger till oss själva och väljer att tro på. Det är nämligen så att allt det vi tar ombord är vårt ansvar, men allt är inte vårt fel! Rätt coolt när man tänker efter!

Bild från http://weheartit.com/entry/21058770/

Paddla vidare eller ge upp – det är frågan. Bild från http://weheartit.com/entry/21058770/

Om bortabrabloggen

Swede who have travelled and moved a lot over the past 12 years, to finally end up in Melbourne, Australia. Has a passion for travelling, life coaching and supporting others on their adventures at home or overseas.
Det här inlägget postades i Coaching och pepp. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Veckans coachingtankar

  1. S skriver:

    Bra resonemang om hur mycket attityd paverkar hur man upplever saker! Samtidigt sa regerar jag genast pa att ingen av dem faktiskt forandrar situationen de befinner sig i for framtiden. Da jag precis lamnat ett jobb dar overtid och skitgora var vardag, sa har jag mer och mer insett vad jag larde mig utifran det och ar otroligt tacksam for de aspekterna. Jag har ett starkt CV och betydlgit mer erfarenhet an manga av mina jamnariga kollegor med lika manga ar i branschen.
    Samtidigt hade jag onskat att jag haft formagan att ta mig ur situationen da jag var i den, snarare an att andra mitt synsatt till den. For aven om det saklart hjalper och kan leda till en forandring, sa kravdes det en forandring i hur saker och ting fungerade, snarare an mitt synsatt till det. Men med dina coachinginlagg gissar jag att aven sadant kommer :)! Keep up the good work! kram

  2. Freja skriver:

    Så spännande att läsa! Vi har ju en besvärlig situation på jobbet, och i det har jag valt att dels fokusera på att utvecklas inom det område jag är intresserad av (Värdegrund och normkritik) samt att söka mig därifrån. Jag ser många konflikter på arbetet, mellan kollegor, där de fastnar i konflikten, men jag har själv (hittills…) lyckats balansera utanför konflikterna. Jag vet att jag lär mig MASSOR av det här, men visst blir det ändå jobbigt ibland…

  3. bortabrabloggen skriver:

    S: Absolut så är ju en del av att ta sig till cause att ibland förflytta sig från situationen som gör en bitter/arg/trött/ledsen. Kommer mer om det i framtida inlägg! Men tack för din kommentar! 🙂
    Freja: Visst är det så, min nuvarande arbetssituation är precis så och det höll på att äta upp mig tills jag flyttade mitt fokus. Hang in there!

  4. Boel i Sydney skriver:

    Intressant och bra tankesatt!

  5. Väldigt intressant läsning! Så sant! Men hur programmerar man om hjärnan 😀
    Kram!

  6. Nina El Badawi skriver:

    Jag tycker sånt här är otroligt intressant. Min upplevelse är också att om jag väljer att se vad jag lär mig blir jag inte lika dränerad på energi eftersom jag blir gladare än om jag suttit och gnällt i källaren:) Skriv gärna fler sådana här inlägg!

    Kram Nina

  7. Emma skriver:

    Väldigt intressant! Känns som om det passade perfekt in på hur jag kännt mig ett tag nu. Dags att göra ngt åt det! Dina coachinginlägg är så bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s