I morse var jag iväg på mitt andra morgonbootcamp någonsin. Och det gick nog till och med bättre än förra veckan. Jag klappar mig själv på axeln som pepp samtidigt som jag skakar lite på huvudet för att jag gick omkring och tänkte att jag inte kunde träna på morgonen under så många år. Konstigt det där hur stark (och ibland begränsande) tankens kraft kan vara.
Mitt nya mantra är att istället för att alltid acceptera mina tankar som absoluta sanningar, så ska jag fråga mig själv ”Är det verkligen så?” minst en gång om dagen. Man behöver inte tvivla på allt, och vissa saker man gör är ju bra och stärker oss. Men mina träningstankar här ovan har ju begränsat mig i en herrans massa år utan att jag ifrågsatt dem. Knäppt, men lärorikt! Eller vad säger ni? Har ni kanske någon begränsande tanke som ni kan sparka ut och byta ut mot något bättre?
Fortsätter det så här så är jag snart lika stark och nyfiken som Pippi! Bild från http://weheartit.com/entry/2637215/
*ler* Sånt där är sant! Att tankar kan begränsa. I allra högsta grad. När jag väntade Benjamin, min förstfödde, så var jag övertygad om att jag ALDRIG skulle orka gå upp tidigt (vid 5) på morgonen. Jag är en utpräglad nattmänniska och jag räknade inte med att Benjamin också skulle vilja sova till minst 9. Men. Visst gick det. Till och med bra. Man kan mycket mer än man tror…
Kramar
jag tror att vi alla har sådana begränsande tankar när det gäller något i allafall
sådär skulle man kanske ha håret 😀
Sv: tack, jag tycker också att de är SÅ fina 🙂
kramar
Vilket bra mantra! Ska tanka pa det ocksa, tror manga av oss har negativa tankar som bor bytas ut mot nagot battre:)
Jag tror att det inte är någon idé för mig att konditionsträna, eftersom jag ändå aldrig blir bättre…. Måste kanske utmana den tanken 😉