Att sjunga kroppens lov

Alla kroppar ser olika ut. Ibland är vi nöjda med dem. Ganska ofta missnöjda och tycker att de kunde se lite bättre ut. Ofta försöker vi förändra dem till det vi, och ibland de omkring oss, tycker att de borde vara. Men tänk ändå vilken fantastisk och strävsam kamrat vi har begåvats med!

Ikväll har jag varit ute och sprungit i den kyliga vinternatten (nja, det blir ju aldrig kallare än sådär en 5 plusgrader, men det känns ändå kallt). När jag sprang där längs löpspåret med blodet pumpande genom kroppen och adrenalinet susande i öronen så kände jag det. En oändlig tacksamhet och glädje över att min kropp och jag är så goda vänner. Den följer mig på plågsamt långa löprundor. Den hjälper mig att klättra, cykla, hoppa och dansa. Den bär alltid min tunga ryggsäck. Den töms ibland på tårar och skrik. Den lägger sig gärna på soffan ibland och äter popcorn tills magen skriker stopp. Den tar motvilligt emot ett par glas vin ibland. Och den förmanar mig ordentligt dagen efter och skickar en ilsken påminnelse till hjärnan att ta några glas mindre nästa gång.

Men den fungerar. Den tar hand om mig. Den gör att jag kan leva ett fritt och glatt liv nästan jämt. Och det är jag så väldigt tacksam för.

En dag kanske min kropp inte orkar lika mycket längre. Kanske blir den sjuk, trött och ledsen. Då får vi väl ta och tänka om och göra något annat med våra dagar tillsammans. Men fram tills dess ska jag ta hand om den så väl jag bara kan. För även om kroppen bara är mitt skal, så är den faktiskt också min motor. Och utan motor står man ju mest stilla och surrar lite halvdant på tomgång. Jag tuffar hellre framåt med en frisk och lycklig kropp, än stirrar hål på spegelbilden och säger att den inte duger. Jag känner mig inte alltid särskilt fin. Men tacksam för min friska kropp är jag allt ändå!

Om bortabrabloggen

Swede who have travelled and moved a lot during her adult life, to finally end up in Melbourne, Australia. Has a passion for travelling, life coaching and supporting others on their adventures at home or overseas.
Det här inlägget postades i Tankar och känslor, Träning & hälsa. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Att sjunga kroppens lov

  1. Freja skriver:

    Det är sån jag vill att min kropp ska vara med, därför har jag hälsosemester 😉

  2. Ännu ett fantastiskt inlägg! Ibland har jag dåliga dagar framför spegeln men kommer strax på att jag är glad över att min kropp är hel och hänger med på alla äventyr 🙂 Det är inte alla förunnat. Och med människor i min närhet som är svårt sjuka blir det ännu lättare att uppskatta det.
    Tack för alla dina fina inlägg, det är alltid värdefullt att titta in här! Kram!

  3. Freedomtravel skriver:

    Sååå rätt tänkt! Man ska inte glömma att vara tacksam för det man har, istället för att bara sakna det man inte har. Så länge man är frisk och kan göra sånt man vill har man ju verkligen något att vara glad och tacksam över! 🙂

  4. mon104 skriver:

    *ler* Men visst är det så!! Att man skall vara tacksam. Och vara vän med sin kropp.. Det behöver jag verkligen ta till mig..

    Kram

  5. Ping: Bygga styrka | bortabrabloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s