Mångfald i Australien

När jag bad om skrivtips förra veckan så tyckte Freja att jag skulle skriva mer om mångfald i Australien (både hur det lagstiftas och hur sig politiker och ”vanliga” människor ställer sig till det). Jag fick göra lite efterforskningar just vad gäller lagstiftningen, och det var faktiskt väldigt intressant att lära sig mer. Eftersom Australien har flera delstater så ser lagstiftningen för diskriminering lite olika ut beroende på var man bor. Följande lagar reglerar dock diskriminering och gäller i hela Australien:

  • Age Discrimination Act (2004)
  • Australian Human Rights Commission Act (1986)
  • Disability Discrimination Act (1992)
  • Racial Discrimination Act (1975)
  • Sex Discrimination Act (1984)

På den här länken kan man läsa mer i detalj om hur lagstiftningen ser ut. Alla arbetsplatser har (eller ska i alla fall ha) formella ramar för hur detta ser ut, och klagomål kring diskriminering (grievance processes) måste följa en speciell mall. På större företag så kan personalavdelningen (Human Resources) hjälpa till med frågor kring detta. De har självklart även tystnadsplikt kring denna typ av diskussioner och processer.

Under de senaste månaderna har det varit mycket diskussioner, protester och aktivitet kring Gay Marriage lagstiftningen här i Australien. Precis som i många andra länder så har homosexuella par inte rätt att gifta sig i Australien, utan hänvisas till att registera sitt partnerskap. Detta ser dock lite olika ut i de olika delstaterna, mer finns att läsa här. Det har som sagt varit väldigt mycket diskussioner kring detta över det senaste halvåret, och premiärminister Julia Gillard har fått mycket kritik för sitt bristande stöd.

Bortom dessa hårdfakta så kan jag känna att Australien i stort inte verkar ha särskilt mycket emot invandring och mångfald, så länge man kommer hit med en avsikt att försörja sig själv. (I och med komplicerade visumregler så är det knappast det bästa landet att åka till om man hoppas på att kunna leva på bidrag…). Rasism mellan vita och aboriginer förekommer dock mer än vad jag först trott, speciellt i norra och centrala Australien (Darwin och Alice Springs). Annars får man ju komma ihåg att Australien är ett ganska ”ungt” land (precis som USA) och är byggt till stor del av invandring från Europa och övriga världen under de senaste 200 åren.

Vad gäller diskriminering mellan könen så brottas jag varje dag med att acceptera att mans- och kvinnoroller känns som att de verkligen är huggna i sten. Pappaledighet är inget man ens pratar om och speciellt för mig som jobbar inom advertising så är våra kampanjer ofta sjukt könsuppdelade (tänk mamma köper rengöringsmedel och blöjor medan pappa köper hammare, öl och fotbollsbiljetter). För mig som pluggat en hel del feminism- och genusteori på högskolan så är detta något jag har fruktansvärt svårt att acceptera. Som ung tjej från man också i vissa ”grabbiga” brancher finna sig i en hel del kommentarer och ”lilla gumman” fasoner. Plus en lägre lön än de manliga kollegorna i samma ålder. Detta är helt klart det jag tyckt varit allra svårast att acceptera här i Australien, även om man som invandrare (vilken jag ju är) också måste till viss del ta seden dit man kommer.

Jag tar dock tillfället i akt så ofta jag kan att diskutera detta med T och mina australiska vänner. Man får dock komma ihåg att våra svenska (och relativt jämställda) kulturglasögon skiljer sig mycket från vad folk har växt upp med här, så man måste ta den diskussionen försiktigt och med respekt. Även om jag såklart tycker att det svenska synsättet är mer rättvist så har jag ingen rätt att tvinga på det synsättet på någon annan. Även om man med vissa frågor och tips kan väcka intressanta tankar och diskussioner.

Vad tycker ni andra Aussie-svenskar? Hur ser era erfarenheter kring mångfald i Australien ut?

Om bortabrabloggen

Swede who have travelled and moved a lot during her adult life, to finally end up in Melbourne, Australia. Has a passion for travelling, life coaching and supporting others on their adventures at home or overseas.
Det här inlägget postades i Australien, Livet som utlandssvensk. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Mångfald i Australien

  1. dianasdrommar skriver:

    Har en arbetskamrat från Australien, det är så kul när han berättar om hur det är där..kram Diana

  2. Nina El Badawi skriver:

    Hej, nu har jag läst i fatt dig och många intressanta inlägg. Mångfald intresserar mig mkt. Min mans kompis är i Sidney och ska vara där ett år och det han gillar mest där är att det sociala livet är roligare och livligare där än här i Sverige. Han säger att det påminner om Libanon dvs att människor umgås mera lättsamt och oftare. Så upplever han det iaf. Ha nu en skön helg!
    Kram Nina

  3. Intressant att få ta del av sådant som man inte visste bl.a att det är så uppdelat efter kön och det även påverkar lönerna. Jag förstår att det måste kännas utmanande för dig, men samtidigt så är det ju också positivt vad du kan påverka människor omkring dig om de vill det.
    Kramar, Maria.

  4. Fina Frun skriver:

    Mycket intressant att höra. Man tror så lätt att alla moderna länder har det som vi.

  5. ansepanse skriver:

    jag visste ju en del om det här redan innan men det var ett intressant inlägg
    kramar

  6. Freja skriver:

    Spännande, tack! När jag kollar lagarna så täcker de mer än den svenska lagstiftningen, men sen beror det ju på hur lagarna efterlevs oxå. Håller med dig det där om att diskutera med respekt. Även i Sverige stöter jag allt som oftast på personer som inte alls ser på mångfald som mig, och jag tror att jag kommer mycket längre om jag diskuterar med dem med respekt än om jag går in i någon sorts debatt med dem. Med diskussion kan jag kanske så ett frö som kan gro, men med debatt så befäster jag bara deras åsikter, då de helhjärtat går in för att försvara dem.

  7. ergo sum skriver:

    Jag har kusiner som bor i Melbourne – födda där. Och när vi träffar dem här i Europa känns det verkligen som om vi ligger hur långt som helst före dem i just dessa frågor. Jag upplever det starkt så, trots att min killkusin är relativt jämnlik, men till och med han nedlåter sig till ‘lilla gumman’ mentaliteten..
    Men. Allt är relativt. Tack för ett intressant inlägg!

    Hoppas din helg är bra! Kramar

  8. Caroline skriver:

    Lite sen kommentar, men jag passar på medan jag sitter vid datorn och inte med telefonen i hand 🙂
    Jag tycker det är ett jätteintressant ämne som jag skulle kunna tjata sönder!
    Första exemplet som poppar upp är en bekant i Melbourne som går på ”maternity groups”. I Sverige skulle det vara FÖRÄLDRAgrupp och båda skulle gå ihop (även hetero-/hompar ihop). De flesta av oss har börjat förlova/gifta sig också, så något som driver mig till vansinne är hur alla män frågar deras partners (sedan många år, plus att de redan är sambo) pappa om deras godkännande. Nog har kvinnor varit självförsörjande länge nog för att fatta sina egna beslut… Men, man får bita sig i tungan och gilla läget, vi har ju som du säger ett helt annat synsätt i Sverige (och det är ju inte automatiskt ”rätt”).

    Min man är från the yarra valley utanför Melbs, och något som är ganska förekommande är vad de kallar casual rasism, d.v.s. att kommentarer om olika etniciteter fälls – inte för att folk är rasister utan mer att de har lätt för att klumpa ihop folk (tror jag). Vet inte hur det ser ut bland folk i stan eftersom de flesta av mina vänner är från the valley (däremot blir det nog bara värre ju längre ut i ingenstans man kommer).

    Mitt sista inlägg (puh) får nog bli att jag tycker folk är mer välkomnande mot nykomlingar i Melbourne. Det kan i och för sig bero på att man är utlänning (och ryktet om den svenska synden), men jag tror att det är svårare att komma in i något gäng om man kommer som ny till Sverige.

  9. Helena skriver:

    Kom in på din blogg via en kommentar om återvändande på Elaines blogg, du skriver så otroligt bra!
    Själv har jag bott ett antal år i Mellanöstern (Abu Dhabi och Amman) och måste säga att det förvånar mig att din beskrivning av aussie här mer liknar dem än oss i sverige! De jag umgicks med där var alltid minst medelklass, ofta välbeställda och välutbildade. Hos dem var det lite optional för tjejerna både vad det gällde jobb och utbildning. Alltid när jag ifrågasatte, men varför jobbar inte din syster etc, så fick jag svaret att hon vill ju inte. NÄHÄ?? Liksom, klart många (både killar och tjejer) hellre är lediga än jobbar om valet finns att göra… Däremot får killar och tjejer samma lön där borta, för samma jobb. Men ja.. Världen har en bit att gå. Stå på dig i såna situationer tycker jag! Skitsamma, vissa saker är inte en del av ens nationella identitet och de får man klaga på som invandrare med. Hittills har är det inte mer än några få arabiska män som faktiskt inte tyckt att män och kvinnor ska vara helt jämlika om man väl tar upp frågan med dem ;).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s