England

Ni som följt bloggen ett tag vet redan att innan jag kom till Australien så bodde jag ett par år i England. Många tror att när man bor/bott i England som svensk så innebär det automatiskt en bas i London, men inte i mitt fall.

Jag bodde först en kortare period i Leeds, genom ett studentutbyte när jag pluggade statsvetenskap i Halmstad. Efter en tur tillbaka till Sverige för praktik och magisteruppsats så hamnade jag sedan i Manchester då min dåvarande pojkvän (svensk) jobbade där.

Manchester är, trots sitt halvdassiga rykte som gammal industristad, en intressant stad som pulserar både av musik, kultur och trevligt folk. Jag har tidigare delat med mig av mina resetips för en härlig weekend i Manchester.

Jag har varit i London ett par gånger (både som turist och för att hälsa på kompisar/pojkvän), och ett par av stadsdelarna och parkerna älskade jag. Men överlag så kände jag att pulsen i London är för snabb för min smak och allt kändes väldigt dyrt. Många av mina kompisar som jobbat i London i perioder kände sig mest stressade, och kulturen på många jobb var ”eat or be eaten”. Dvs: håll dig framme annars blir du garanterat överkörd. Såklart säkert värre i vissa brancher än i andra. Jag trivs med andra ord bäst i London för en weekend-resa, och det funkar alldeles utmärkt för mig.

Jag reste runt en hel del under min tid i England. Vandrade genom berg och kullar i Wales, klappade halvvilda hästar i New Forest, strosade runt på Edinburghs mysiga gator och besökte måååånga olika pubar i alla möjliga städer. Mitt hjärta i England vilar dock ändå i norra England. Vänliga människor (även om det ibland kan ta en stund innan man förstår deras dialekt, spektrumet av dialekter inom en relativt liten landyta är förvånande stort!), en lugnare livspuls och oändligt många spännande historier. Vackra lilla staden York med sin maffiga katedral är också en riktig pärla.

Vad saknar jag då allra mest?

  • Rosevin och evighetssnack med fina vännen L på vår lokala favorit Atlas Bar .
  • Salsa på härliga pyttelilla klubben Cuba Café.
  • Pubkulturen (även om den till viss del finns här i Australien också)
  • Alla vackra vandringsleder (Peak District, Lake District, Skottland, Wales – listan kan göras oändlig).
  • Alla fina små städer som ser ut som att de är tagna rätt ur Harry Potter-filmerna.

Vad saknar jag inte?

  • Den konstanta trafikstockningen och känslan av att allt är byggt precis inpå varandra. Konceptet villa med ordentlig trädgård finns knappt. Det är över 60 miljoner invånare i England (inkl. Nordirland) på en yta som är bra mycket mindre än Sverige och det märks på många sätt.
  • Många saker skulle behöva omstruktureras för att ens kunna fortsätta fungera. Sjukvården är i och för sig gratis, men min GP’s mottagning hade galler för fönstren och väntrummet såg ut som en tragisk plastmöblerad historia från det tidiga 70-talet. Hela sjukhusmiljön (de gånger som jag kom i kontakt med den) kändes på många sätt inte särskilt hygienisk. Vägsystemet är heller inte alls byggt för att klara den trafik landet har i nuläget.
  • Det evinnerliga eländes pappersarbetet. För minsta lilla grej så var man tvungen att bevisa med flera olika dokument att man hade rätt, och få system körs med referens till något annat system. All information måste därmed uppges gång på gång för liknande frågor. Jobbigt att arkivera så mycket papper och lite jobbigt i början innan man fått knyck på hur mycket papper man behövde för att kunna bevisa saker. Paragrafryttarnas hemland bigtime!
  • Vädret. Under 3 somrar i norra England så hade vi aldrig någon värmebölja att tala om. Och för rättvisans skull kan jag säga att de somrarna också var ungefär lika regniga och eländiga i södra England, om än någon grad varmare. Avsaknaden av sol var nog det som gjorde att jag till slut bestämde mig för att flytta därifrån.

Jag känner mig i nuläget ganska ”färdig” med England, men jag kan absolut tänka mig att komma tillbaka som turist. Jag har ju fortfarande en hel del fina vänner att hälsa på! Skulle jag i framtiden få ett bra jobberbjudande i England så är jag inte främmande för att flytta tillbaka för en tidsbestämd period, men jag känner inte att England är ett land där jag skulle vilja investera i att bygga en långsiktig livsbas. Även om det på många sätt är ett väldigt trevligt land. Australien är dock ett land mer i min smak, och det är ju det som är det härliga med att resa och uppleva. En finfin verklighetstest på vad man gillar och vad som inte alls passar (även om man kanske först trodde det).

Vad tycker ni som rest runt eller bott i England? Hur skiljer det sig från andra ställen ni besökt eller slagit ner bopålarna på?

11 thoughts on “England

  1. Jag har varit mycket i området runt Southampton eftersom min syster med familj har bott där. Jag tycker att engelsmännen är så otroligt vänliga och omtänksamma mot främlingar, något som jag saknar här. Samtidigt är de så stela och konventionella så man kan få spader. Men i London har jag inte upplevt samma vänlighet.

  2. Inte bot eller varit så länge i Storbritannien, men hela familjen var i alla fall på en tre veckors tågluff för två år sedan. Det var en fantastisk resa, ungarna älskar Storbritannien efter det! Vi var till Isle of Wight i söder och till Inverness i norr, passerade faktiskt även York! och avslutade med två dagar i London. Och, det regnade inte en enda dag när vi var där!

  3. Ville kika in – innan jag slocknar av trötthet – och tacka för din fina kommentar inne hos mig! Jag blir faktiskt väldigt glad *ler* Tack!

    Hoppas du mår bättre Emmy! Och att du får många glada gapskratt i helgen.

    Jag har varit kortare perioder i England och håller med. Men jag älskar London. Upplevde däremot New York på det här oförskämt stressiga viset som du beskriver ovan. Kanske det handlar om olika branscher?

    Kramar

  4. Jag har varit rätt mycket i England då jag har släkt i Brighton, Newbury, Isle of Wight och London som jag hälsat på regelbundet sen jag var liten. Sedan har jag bott i London ett halvår också när jag pluggade en utbytestermin från Australien. Jag kan hålla med om att mentaliteten är betydligt trevligare i småstäderna än i London, och jobbklimatet är, som du säger, sjukt tufft. Fick ångest av alla sjukt sena kvällar och tidiga morgnar mina vänner klockade upp i övertid inom finans- och reklambranchen. Det är som om man måste bevisa vad man går för i typ tio år innan man kan få drägliga förhållanden på jobbet. Usch.

    Så ja, jag älskar London. Men jag skulle aldrig palla att leva och jobba där någon längre period.

  5. Har du varit i sydvästra England? Jag som flyttade till York för att jag älskade Yorkshire är nu glad över de mer positiva inställningarna i väst.

    För mig är det mest barnuppfostran jag retar mig på. Annars älskar jag det mesta.

  6. Jag reste runt England rätt mycket när jag bodde där och det finns flera ställen som jag gillar längs sydvästkusten och Wales. Vad gäller att bo och leva överlag så måste jag säga att jag trivs kanon i Australien:)

  7. Nej tyvärr men jag känner flera som bor där och som bott där i perioder och tagit med sig aussies hem eller som är på väg tillbaka efter en tid hemma i Sverige. Ibland blir man onekligen sugen.

    Jag undrade mest om du varit i Sydväst eftersom du skrev att du föredrog Nordengland och jag själv gjorde det så länge innan jag varit i Sydvästra England med sin avslappnade stämning (för att vara England).

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s