Det stora vemodet…

… har precis börjat rulla in. Efter två härliga veckor med vännerna så är det roliga över för denna gång. Har precis ätit lunch med dem innan de skulle bege sig till flygplatsen. Vill inte erkänna för mig själv hur länge det är tills jag får träffa någon hemifrån. Känns overkligt jobbigt när man tänker på det…

Även om det är skönt med vardag, så finns det inget som toppar att bara umgås med de som känner en så väl. Kära C, som nu bott hos mig i 2 veckor (medan A och J bodde på lägenhetshotell) känner mig så otroligt väl. Härom morgonen vaknade jag på lite fel sida och hon lät mig bara vara den där första timmen tills min tjurighet hade jämnat ut sig lite. Bara lät mig vara precis som jag är, och jag kände heller aldrig ett behov av att klistra på mig ett värdinne-smile. Även om man kan träffa nya underbara vänner längs livets väg, så finns det viss vänskap som bara finns där när den vårdats under många år och genom en hel del svårigheter och roligheter.

Snart så ska jag vända vemodet till inspiration. Men idag så tycker jag mest bara synd om mig själv. Ett nödvändigt ont för att kunna bli glad igen så småningom.

5 thoughts on “Det stora vemodet…

  1. Fina Emmy – du får gärna låna mitt tano-mode lite.. Det är inte alls dumt vid sådana här tillfällen. För visst finns det längtan och LÄNGTAN… Lång tid och LÅNG tid…

    Många kramar!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s