Vardag och saknad

Kom precis tillbaka från sista lunchen med mamma och M innan de skulle ta taxi till flygplatsen. För en 26 h resa tillbaka till Sverige med stopp i både Singapore och London. Jag grät inte när vi sade hejdå, men det var mest för att jag skulle direkt tillbaka till jobbet. Och kanske för att jag försökt trubba av det där jobbiga med att säga hejdå. Även om jag aldrig någonsin kommer att vänja mig vid att säga hejdå till dem jag tycker så mycket om. Visst ses man snart igen. Visst kan man ringas varje dag om man vill. Men saknad gör förtvivlat ont ändå.

Att få besök har flera olika faser. Först att boka datum och planera. Sedan att mötas, umgås och uppleva. De där millisekunderna när man blir irriterad, men sedan snabbt påminner sig själv att man ska njuta av besöket eftersom det är så kort. Sedan det där hemska farväl. Visst är det skönt med vardag och långsam lunk igen. Men bara i någon dag eller två. Sedan önskar man att besökarna var tillbaka igen och att man kunde umgås ordentligt. Käka middag ett par gånger i veckan. Finnas på rimligt fysiskt avstånd och kunna mötas i vardagen. Inte bara på semestern.

Även om jag så väl vet att det man har runt husknuten är inget man uppskattar på samma sätt som den lånade tid man får ihop under korta besök när man bor på andra sidan jorden.

Som väl är kommer vännerna C, J och A på besök nästa vecka och stannar i drygt 2 veckor. Annars skulle jag nog varit riktigt ledsen idag.

Nu blinkar jag istället bort tårarna och hoppas på en Sverigesemester i sommar. Och minns de underbara minnen vi skapat under de här fina veckorna tillsammans. För minnen är allt som känslokarameller. De tappar aldrig sin sötma. Och de varar precis så länge som man vill minnas dem. Tack älskade mamma och M för att ni kom på besök!

PS: Det verkar strula med kommentarsfältet hos en del av er som bloggar på amelia. Jag har försökt, men det går inte att spara kommentaren hos vissa av er! 😦

8 thoughts on “Vardag och saknad

  1. Tur du snart får nytt besök! Känner igen det där med att de man har nära i vardagen träffar man inte alls på samma sätt som när man måste resa långt för att träffa någon… Jag träffar mina kompisar i Stockholm mycket mer än de som bor kvar i närheten av mig, konstigt att det blir så…
    Amelia har gjort om sin portal och jag får mycket mindre kommentarer än jag brukar, det kanske beror på att det inte går att spara hos mig, då. Trist!

  2. Men usch…..stackars dig……ja du vet ju hur jag känner med farväl….

    Ta dig ett stort glas vin och unna dig lite sol imorgon lördag så ska du se att det känns bättre.
    Hoppas du kan komma hem till Sverige i sommar. Så¨underbart för alla nära och kära.

    KRAM

  3. Usch då Emmy!! Vet att det INTE är roligt alls idag – eller en sådan dag som idag. Det är just detta som är det otroligt svåra med att inte bo nära dem man har en massa minnen med…
    Skönt att du snart får besök igen. *ler* Ni verkar ha haft det otroligt trevligt i alla fall..

    Hoppas du får en fin helg!

    PS. Jag slutar eventuellt att blogga – men har lagt till dig på bloglovin’ där jag samlat de bloggar jag följer..

    Kramar

  4. Farväl är alltid bitterljuvt på något vis och speciellt när du har så långt till din familj. Men så himla roligt att de kom i alla fall och ni haft en härlig tid. Roligt att du får nytt besök att se fram emot, även om mamma ändå är mamma givetvis. Många kramar, Maria.
    Ps. Sommar i Sverige låter toppen tycker jag! 🙂

  5. Vinkade av mina föräldrar samtidigt som dig och det kändes precis som du beskriver det. Men nu är det nya tag med vardag och det är ju också rätt skönt. Önskar också att jag läst dina smarta tankar om “Hur man får besök bäst” innan de kom 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s