Isbergets topp och hjärtats dalar

Härom veckan så filosoferade jag lite kring det där med kändisskap. Hur det skrämmer mig lite. Och hur många som ändå verkar söka efter det.

Medierna världen runt verkar nu vara helt förkrossade över att Heidi Klum och hennes Seal har gått skilda vägar. En blixt från klar himmel säger vissa. En krönika jag läste när jag låg hemma sjuk menade att deras uppbrott var ungefär som säga till ett barn att jultomten inte finns. Som att den sanna kärleken och dess styrka hade krossats. Lite väl starkt resonerat kanske, men det väckte ändå en tanke hos mig.

Vårt behov av att jämföra med andra och se upp till vissa förebilder kommer nog aldrig att upphöra. Det är ju i jämförelsen man kan se hur man själv har det ställt. Utan reflektion kring sin omgivning är det ju svårt att se vad något är värt. Exempelvis en lågavlönad svensk student kan ju leva gott på sina ihopsparade pengar i Thailand. Samtidigt som det omvända skulle vara helt omöjligt. Omgivningen och omständigheterna styr helt enkelt hur mycket din insats och din livsstil är värd.

Men jag har alltid fascinerats över det där med vad som är synligt utåt och vad som egentligen försiggår när dörren till omvärlden är stängd. Varje relation har så oändligt många bottnar. Den sida som gemensamt visas upp utåt. Den man är när man är ensamma tillsammans. Och den man är när ens vän/partner har somnat/gått hem och man är ensam med sina tankar.

I grund och botten så handlar det väl om att vara medveten om dessa olika lager av livet och känslorna. Våga erkänna att man har ett behov av att jämföra med andra. Men också våga ifrågasätta rimligheten i den jämförelse man gör. Påverkar det verkligen din lycka om grannen köper en större bil eller får ett bättre jobb? Och hur mycket gladare gör det egentligen grannen innerst inne? En ny bil och allmänt skrytbeteende kan mycket väl vara ett sätt att kompensera för en olycka någon annanstans. Man kan aldrig veta varför andra människor gör de val de gör, och lättast för alla parter är bara att acceptera och låta det bero.

Min relation har inte påverkats för att Seal och Heidi har gått skilda vägar. Men medias sätt att blåsa upp något så privat fick mig ännu en gång att inse att jag är lyckligt lottad som slipper ha mitt kärleksliv analyserat under offentlig lupp. Och jag väljer att jämföra min nuvarande lycka med hur bra eller dåligt jag mått tidigare i mitt liv, inte med andra personer som egentligen inte har något alls med mitt liv att göra.

PS: Det är helt underbart att ha mamma och M här. Vi har myst, kollat på film och snackat ikapp. Åh vad härligt livet kan vara ibland!

Om bortabrabloggen

Swede who have travelled and moved a lot during her adult life, to finally end up in Melbourne, Australia. Has a passion for travelling, life coaching and supporting others on their adventures at home or overseas.
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Isbergets topp och hjärtats dalar

  1. HabibtyNina skriver:

    Vilket bra inlägg! Jag tänker på det en hel del hur vi människor jämför oss och det kan ju vara bra att ha förbilder men det kan bli så himla fel om vi pressar oss att ha samma som andra för att det är tjusigt eller bara för att skryta och visa upp en fasad.
    Mycket tänker jag handlar om att vara sann mor sig själv och sina val i livet.
    Härligt att ha familjebesök!
    Kramar Nina

  2. HabibtyNina skriver:

    Mot sig själv ska det vara förståss. Inte mor sig själv:)

  3. ergo sum skriver:

    *ler* Se där!! Skrev ett liknande inlägg igår utan att ha läst ditt först. Handlade inte om kändisskapet, men om att vara sann mot den typ av människa som man är. Det är en av alla välsignelser med att bli äldre. Man bemödar sig ytterst lite om att vara andra till lags – andra än dem man delar livet med, naturligtvis..

    Jätteskönt att du har det mysigt!! Hoppas det blir ännu bättre!

    Kramar

  4. kort skriver:

    Jag läser aldrig vare sig kvällstidningar eller andra kändisblaskor 😉 Orkar inte se allt oseriöst ”snaskande” i olika kändisars liv =(
    Men idag översvämmades facebook av Whitney Houstons död….förstår det inte heller. Gillade henne som sångerska men kan inte tänka mig att skriva om henne där och lägga upp dödsrunor.
    Men vi är ju alla olika =)
    kram

  5. Fina Frun skriver:

    Ja det måste vara ruggigt att ha hela världens ögon på dig som bedömmer hur du lever…
    Ha det så mysigt med mamma nu 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s