Verklighetens krumelurpiller?

När jag är ledsen eller fundersam så finner jag mycket stöd i gamla Astrid Lindgren-klipp. I flera timmar kan jag ligga och gotta ner mig i Pippi Långstrump, Alla vi barn i Bullerbyn, Emil i Lönneberga och Madicken. Prisad vare den som uppfann youtube så att man kan se nästan alla klipp direkt på nätet!

Under lediga stunder under jul- och nyårshelgen blev det en hel del Pippi Långstrump och det har dövat det mesta av min obligatoriska julhemlängtan. Och igår kväll när jag låg och flämtade av värmeslag i mitt stekheta sovrum så kollade jag på avsnittet där Pippi, Tommy och Annika gör en pakt om att inte växa upp. Pippi har självklart några krumelurpiller liggandes i sitt skåp, även om de andra är helt övertygade om att det bara är vanliga ärtor. Den barnsliga gesten till trots, så gick det rakt in i hjärtat hos mig (ännu en gång). Jag vill aldrig bliva stor?

Jag har nog egentligen inget emot att bli/vara stor eller vuxen. Det jag har något emot är alla de värden som folk lägger i ens korg längs vägen. Alla de måste, borde och allmänna undringar som det innebär. Är man stor när man bor själv? Betalar sina egna räkningar? Har ett jobb? Måste man tycka om sitt jobb eller är det viktigast att man tjänar tillräckligt med pengar för att ta hand om sig själv? Hur många olika mallar kan det möjligtvis finnas för allt vad det innebär att vara vuxen?

Många kan ta hand om sig själva både själsligen och praktiskt sett från en väldigt ung ålder. Andra lär sig aldrig riktigt hur man gör. Även om de fyllt 50 och har haft samma jobb i 20 år. För inte kan det väl räcka med att enbart vara praktiskt oberoende av andra? Visst måste man också ha lärt sig något längs vägen för att kunna kvalificera som själsligt vuxen?

I blogg- och mediavärlden som växer allt snabbare, så finns det en stark uppmuntran att man ska växa upp så fort som möjligt. Jaga ett liv fullt av vuxenpoäng och ansvar. Kanske innan man ens växt ur sina tonårskläder. Varför då kan man undra?

Själv så fyller jag 30 om en dryg månad. Jag känner mig inte särskilt vuxen. Ganska ofta gör jag precis som jag vill, utan att lyssna särskilt mycket på vad andra tycker. Även om det ligger många måste och borde och gnager även i min livskorg. Och de ger mig dåligt samvete ibland. Men jag kan ta hand om mig själv, och även om dem jag bryr mig om. Kanske gör det mig vuxnare än vad jag en gång varit.

Men om det är något jag lärt mig de senaste 10 åren så är det att det inte finns någon magisk gräns när man automatiskt blir vuxen. Det finns ingen checklista då du plötsligt får en stämpel i pannan att du är vuxen och godkänd.

Mig gör det inget att mitt liv är lite mer som Pippi. Utan checklista, men med en stor ryggsäck full av minnen, kunskap, dåligt samvete, skratt och fånigheter. I hjärtat blir jag nog aldrig helt vuxen, även om livskostymen utåt kanske visar något annat. Och krumelurpiller har jag inga. Men det gör inte så mycket. Jag tar för mig rätt bra i livets godisaffär ändå!

7 thoughts on “Verklighetens krumelurpiller?

  1. Jag vill verkligen ha krumilurpiller! Jag har alltid velat bli äldre – nu vill jag inte åldras en dag till. Samtidigt vill jag det, för jag vill uppnå fördelarna med att bli äldre. Men jag är livrädd för alla de måste och borden andra kommer lägga på mig, och som jag redan börjat lägga på mig själv. Enligt vissa “checklistor” är jag väldigt vuxen, enligt andra inte alls. Men är det verkligen det som är målet? Vad är så eftersträvansvärt med att vara vuxen, egentligen? Och varför känns det som att godkänd-stämpeln är något man bara kan få som vuxen? Kan man inte vara o-vuxen och godkänd ändå? Visst vill jag vara mogen och ta bra beslut, men resten.. nä. Kram

  2. Så underbart skrivet!! Tycker du är inne på rätt spår! Hade liknande funderingar när vi lämnade “tryggheten”, fast jobb, köpt vuxenlägenhet, alla prylar och drog till Kalifornien. Kanske inte så vuxet men det struntar jag fullständigt i, vi gjorde det som var bäst för oss trots en del invändningar från omgivningen. Strunta i checklistan och följ ditt hjärta säger jag 😉 Kram!

  3. Jag älskar oxå Astrid Lindgrens filmer med bekymmerslösheten, glädjen och fantasin i hennes barnfilmer. Så som man önskar att alla barn skulle få ha.
    De som ser mig ihop med mina barnbarn funderar nog när jag ska växa upp 😉
    kram

  4. Nä, det där med att bli vuxen är inte så eftersträvansvärt tycker jag. Jag som fortfarande inte vet vad jag vill bli när jag blir stor. Men ta hand om mig själv, det kan jag, det lärde jag mig när jag flyttade hemifrån vid 16-års ålder. Jag är mogen och ansvarstagande, men inte särskilt vuxen….

  5. Ojojoj – såååå många inlägg man missat och sååå lite tid.. *suck* Du skriver bra – om oavsett vad!! Och jag håller med dig. *ler* I det att jag är nog jag – alltid. För vuxen, på ett ‘vuxet’ vis blir jag nog aldrig. Trots att jag fyller 40 om ett halvår.. :))

    Du, Emmy – du har en award att hämta inne hos mig!!

    Kramar

  6. Vuxen, ja men vad är det?
    Jag flyttade hemifrån som 16 åring och har fått klara mig själv sen det!
    Är jag vuxen då?
    Jag har levt i ett långvarigt äktenskap där tre barn föddes!
    Är jag vuxen då?
    Jag har ett arbete jag inte vill ha men som skild kvinna med tre barn är jag tvungen!
    Är jag vuxen då?
    Nähä, vuxen till det sätt att ro ihop familj och vardag möjligen men aldrig vuxen inombords…
    Mina barn säger ofta till mig att dom gillar att jag är lite smågalen…å då är man väl inte vuxen enligt mått!
    Jag gillar när dom ser mig sån…
    Å som det är finns jag alltid för dem, när jag behövs och dessemellan tokar jag mig som attsingens!
    Ha det bäst fina du!
    Kram

  7. Så sant skrivet. Jag har funderat mycket på det där också och inte kommit fram till något. Tänkte skriva ett inlägg om det men nu hann du först 😉
    Grattis till awarden också. Jag fick den här om dagen.

    Hälsningar
    Yohanna som också ÄLSKAR Astrid Lindgren

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s