In the arms of the shadows

Over the shadows
And into the night
Ran a curious child

On quick little feet
Far from its parents
Even further from home

Without any daylight
The darkness grew tall
Held the child tight in its arms
And kept pulling it closer

The child quickly realised
You can’t run away
When danger might linger all around
And someone holds on too tight

So the child simply stopped
And sat down with the darkness
Thought of tomorrow
And the light that would come

Deep in the pockets
The child found a light
And with the flicker of heartbeats
It burned through the night

In the shadows of morning
The child’s parents called out
Angry and worried
Of where the child had gone

The child stumbled out
From the tight arms of darkness
Into the arms
Of a parent’s true love

But their voices were loud
Asking where it had been
How stupid to run away
And get lost
Like a child

But the child met their eyes
And spoke ever so softly
With the voice of the old

‘I was never lost,
I was just not
where you thought I would be’

4 thoughts on “In the arms of the shadows

  1. Har precis läst din läsarkrönika hos Magdalena. Så underbart skrivet!!!! Vilken klok tjej och vilken mogen kvinna du är trots dina endast 30 år. Det finns personer som är dubbelt så gamla som du i denna världen som inte är i närheten av den insikten du har. Jag fick mig en tankeställare, en känsla av att jag ska fundera på var mina egna tankar och värderingar ligger i förhållande till det du skriver om. Instinktiv så känner jag att du har så rätt….rätt i allt du säger. Men jag kanske borde fundera ändå. Jag tror att dina resor, ditt umgänge med olika kulturer gjort att du landat i detta.

    Ha ett underbart liv- var du än befinner dig. Jag återkommer till din blogg
    KRAM

  2. Vilken rolig överraskning att nu på morgonkvisten kika in på Magdalena Graafs blogg och finna dig där med ett insiktsfullt och klokt inlägg! Jag tänker som så, att är man bara trygg med sig själv så kan man också i bästa fall låta bli att känna att någon annans liv någonstans skulle vara min angelägenhet. Alla gör ju så gott de kan med de förutsättningar de har. Om man blir provocerad av det som är annorlunda så påvisar det ju mer att man saknar någonting hos sig själv, som väcker den känslan. Kramar, Maria.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s