Efter ett telefonsamtal med älskade vännen S och en filmkväll med T så börjar energin sakta komma tillbaka. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var sliten. Och jag tror det är viktigast av allt när man är trött och sliten. Att erkänna att man är det. För först då kan man röja i livet och spara det som är viktigt.
Visst är det alltid viktigt att vara positiv och försöka se lösningen bortom problemet, men om man inte erkänner för sig själv och andra att man börjar tappa orken så kan det gå alldeles för långt och man hinner segna ihop innan man ens hinner ropa på hjälp. Så ta det lugnt med jul- och jobbstress mina vänner! Nu ska jag äta marabouchoklad och beta av en lååååång jobblista. En sak i taget. Pust!
PS: Tack för alla fina ord om gårdagens dikt, jag blir så glad av att läsa dem!
bortabrabloggen 
Du behöver nog vara lite ledig vännen.Bädda ner dig i sängen i 2 dagar och läsa en bra bok…Ta hand om dig kramar i massor
Ta hand om dig nu så du inte blir utsliten!
Man kan inte alltid vara på topp man måste tillåta sig att vara lite mindre ibland vi är bara människor 🙂 ha en skön kväll kram
jo, det gäller verkligen att se upp och tala om när man inte orkar mer
var rädd om dig vännen – kramar
Å jag tar det alltid lugnt och ändå får jag en hela massa gjort.
Va rädd om dig.
Kram
Man ska lyssna på sin kropp o knopp. Visst har man reserver men inte i det oändliga.
ha de Fia
Vad skönt att den börjar återvända. Jag känner igen det dock; känner mig själv sliten och vill mest bara ta det lugnt. Så jag försöker, även fast det är svårt. Kram