Det är så svårt ibland
Att doppa tårna i vattnet
Att våga hoppa i fast det är kallt
För även om man är frusen först
Så värms man upp när man törs slappna av
Och vågar passa in
Men hur kan skev logik skrika så högt?
Vilka ärr och minnen är det som får mig att tjura på bryggan
När alla andra leker och plaskar runt
Där kallt möter varmt finns det mycket som krockar
Men den som aldrig hoppar
Vet ju heller inte hur det känns
I hjärtats räddaste rum är det alltid kallt
Men det kanske är dags nu
Att hoppa i
Leka runt
Och våga tina upp
Bild från http://shirt.woot.com
bortabrabloggen 
Otroligt fint! Den känns mångbottnad den dikten. Många kramar, Maria.
Fint skrivet, Ibland måste man hoppa i för att få veta om det var rätt.
ha de Fia
Fint, och sa sant…
Vilken BRA dikt!! Tusen tack för din kommentar hos mig! Jag blev jätteglad:)
Fantastiska bilder i förra inlägget!
Kram Nina
Hej & tack, borta bra men hemma bäst! ja din dikt är så sann man måste göra det för att sen kunna säga att våga är måttot många gånger 🙂 ha en fin dag kram till dig
vilken fin dikt med mycket allvar bakom
ta en djupt andetag och VÅGA
bamsekramar
åh vilken underbar dikt!! Gillar meningen
“Men hur kan skev logik skrika så högt?”
helt underbart asbra.