Att välja

Hej på er!

Gårdagen bjöd på en del blandade känslor. Först en härlig middagsdejt med R. Pratade om allt och ingenting. Han är så balanserad, snäll och uppriktig. När jag kom och mötte honom igår så utbrister han “Shit vad snygg du är idag!”. Och det hörs att han menar det. Det är mysigt att få rodna ibland.

Sedan så mötte jag upp med nyfunna salsatokiga vännen N och hennes kompisar för salsa på “The Night Cat” ute vid Brunswick Street. R har dock inget större dansintresse så han valde att gå hem istället. Jag hade i alla fall en jättetrevlig kväll ända tills jag såg en bekant nuna där på dansgolvet. L (mitt ex som jag var ihop med ett par månader i Syndey förra året och som flyttade hit till Melbourne i vintras) var där. Med sin nya tjej. Och sin syster (Systern verkar avsky mig, men jag förstår inte riktigt varför. Har bara träffat henne som hastigast en gång, men hon är frikostig med giftiga blickar om vi säger så..). Jag funderade snabbt över vad som var bäst att göra. Artighet varar ju längst, och det är bäst att i alla fall försöka vara “the bigger person”. Långt mer konstruktivt än att tjura i tystnad.

Så jag stegade fram och sa hej. Han såg rätt förvånad ut (hur förvånad man nu kan bli över att två salsatokiga människor som vi skulle vara på stans största salsaklubb samtidigt, döööh!). Efter ett förvirrat hej vände han mer eller mindre ryggen åt mig. I vanliga fall hade jag nog inte brytt mig så mycket. Men han är väldigt duktig på att dansa och man hade ju kunnat tro att vuxna människor skulle kunna lägga gammalt groll åt sidan och dansa åtminstone en artighetsdans med varandra. Men då nya flickvännen verkade sitta fast i hans arm så hade det ju ändå blivit lite klurigt att manövrera på dansgolvet (även om hon var rätt liten och petit!).

Jag blev i alla fall lite sårad över att bli bortvald. Det känns som att det flutit tillräckligt mycket vatten under just denna bro, att vi skulle kunna vara artiga mot varandra. Men när jag strosade hem i den regniga vinternatten så började jag fundera. Vissa människor dröjer sig ju kvar hos oss. Även när relationen tagit slut. Som att det är något som ligger där och behöver göra sig påmint, även om man inte vill något hellre än att välja bort dem. Och då behövs det en känslomässig spark. En påminnelse om varför det avslutades. Och att den här personen med största sannolikhet aldrig kommer att ändra sig.

På något märkligt vis fylldes jag då istället av tacksamhet. För L gav mig slutligen den där känslomässiga sparken, i och med att han så tydligt valde bort allt som hade med mig att göra igår. Och även om det sårar för en kort stund, så gav han mig också makten att kunna välja bort honom. Och faktiskt mena det den här gången.

Även i ett känslomässigt underläge så kan man vända sina kort till en vinnande hand. Och då menar jag inte vinst i bemärkelsen att trampa på någon annan. Utan en vinst för sig själv och sin utveckling. Lägg inte energi på de som sårar och förstör. Lägg energi på dig och ditt välmående istället. Och om de beter sig illa så kanske det är just det som ger dig styrkan att vända om och gå vidare.

Skickar lite måndagskärlek till er allihopa!

7 thoughts on “Att välja

  1. Starkt jobbat. du harverkligen kommit långt. Ger man dem ingen makt så har de ingen. Så enkelt men ändå så svårt.

  2. Visst är det så! Du är så klok som inser det också och bara där är ju hälften vunnit. Det är mycket större att vara den som bjuder till och är generös, samt möter upp på ett trevligt sätt. Har han minsta insikt i det så kommer han säkert fundera över det och få sig en läxa tills nästa gång. Om inte, så är det ju så. Men ibland är det bara så skönt att inse att man själv kommit längre. 🙂 Många kramar, Maria.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s