A memory tucked away
Brought back to life
Boxes of the forgotten
Opened and angry
Chasing through shadows
Makes you stumble
Screaming so loud
That you can’t block it out
How could you think the past never happened
It’s always been there
Something so strong can never be hidden
At least not for long
How long can you run
And when will you realise
It’s not a chase
It’s your life
It’s the choices you made
The course can still change
But stop being stupid
The past is there
And will always be
So stop running
The shadow of the past is never behind you
It hides in your pockets
Ready to jump out
When you thought you escaped
Turn those pockets inside out
Look the past straight in the eye
It will fade away into acceptance
When you see it for what it truly is
bortabrabloggen 
Du är duktig! Jag ska ta tag i du-vet-vad så småningom … Vi kan ju tom planera ihop när vi ses :). Btw så får du inte missa tävlingen – hehe – . Hoppas du har det bra! Här är det reeegn å smärta som dagen bjuder på … hm.. nja lite uppehåll just nu, med regnet alltså..! Måste upp å gå … ajaj … Stor kram!!!
Fina tankar och fint flyt!
Jag tycker inte att man ska vara rädd för det förflutna, man ska snarare vara rädd OM det. När man dyker ner i väskan inser man hur mycket värdefullt bagage man faktiskt har med sig. Det ska man vara glad över!
Jättebra skrivet!! Det förflutna är ju borde positivt och negativt ibland – men det är ju sant att man aldrig kan bli av med det. Kram
Vad fint!!!