Söndagspoesi

Ensamheten
Den stora svarta ensamheten
Rädd som ett litet barn springer jag undan

Gömmer mig långt in i skuggorna
Törs inte möta blicken
Hos detta monster som skrämmer mig så

Kikar fram mellan fingrarna
Sneglar på det svarta hålet
Livrädd för att trilla dit

Somnar utmattad i skuggornas famn
Jagad av drömmar
Som river hål i själen

Men så rycks jag ur drömmen
Ett skrammel i mörkret
Flyende steg

Men kvar står en lykta
Med fladdrande ljus
Lyser upp
Och värmer

Ingen är helt ensam
Det finns alltid en vän bland skuggorna
Som vill hjälpa till
Lysa upp
Och värma ditt hjärta

4 thoughts on “Söndagspoesi

  1. Vacker och tänkvärd dikt. Jag trivs med ensamhet, men jag har lyxen att själv kunna välja när jag vill ha sällskap och när jag vill vara ensam. Jag minns att det inte alltid var så roligt på den tiden jag bodde ensam, innan jag träffat min nuvarande man och bildat familj….

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s