Till våra systrar

Inspirerad av Hannalisas lysande inlägg om kvinnorna i Rwanda.

Who said you could just take
I was never yours to take

I worked hard for my freedom
My life
The ones I love

In the darkest of nights
You destroyed it all
Tried to erase
Who I really am

I have crawled
Through dirt and bottomless tears
Had trusted friends spit me in the face
As I reached out for support
Because of what you did

I don’t know how
But there I stood
Without justice
Others looking through me
As if I was nothing

And then one day a sister met my eyes
Smiled with compassion
And helped me see
What I always knew

Never again will I crawl for you
I deserve to stand tall
And from now on I will
This is who I am

6 thoughts on “Till våra systrar

  1. Sa bra skrivet vannen!

    Hade mote igar med kidsen och snacka om att

    I deserve to stand tall
    And from now on I will
    This is who I am

    da de alla 8 jobbar ihop: R som trodde han forlorat hela sin familj tills fadern atervande fran ett flyktinglager i Kongo, J som gomde sig i trasket och sag lillebror bli nersliten fran ett trad och sedan hackad till bitar, D som flydde med sin familj till Tanzania och trots att han ar Tutsi fortfarande ar “fel” sorts Tutsi och inte har mycket till chans pa arbetsmarknaden eller M som standigt kampar i uppforsbacke da hans mor var Hutu men fadern Tutsi – bada dodades och anda klassas han ej som survivor och missar det ekonomiska stodet som det ger.

    De sitter dar, unga, duktiga, super motiverad och alldeles unika i sina jag. Rwandas framtid.

  2. Bra skrivet!! Ibland behöver man någon som hjälper en att hitta igen sig själv…
    SV: angående redaktörerna så vet de inte alltid bäst, men jag antar att deras intresse mer är att sälja… 😉
    Kram

  3. Bra text! Påminner lite om Maya Angelous Still I rise. Är det du som skrivit den? Apropå forsränning.. det ser kul ut, men jag är livrädd för det. Har för mig att jag testade det som 6-7åring och det är inga bra minnen, tyvärr. Får övervinna dem nån dag! Kram

  4. Jag läste Hannalisas inlägg och sedan din dikt, och nu vill jag gråta, men samtidigt visar du ett hopp. Tack för att du skriver så bra!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s