Till våra systrar

Posted on 21 mars, 2011 av bortabrabloggen

Inspirerad av Hannalisas lysande inlägg om kvinnorna i Rwanda.

Who said you could just take
I was never yours to take

I worked hard for my freedom
My life
The ones I love

In the darkest of nights
You destroyed it all
Tried to erase
Who I really am

I have crawled
Through dirt and bottomless tears
Had trusted friends spit me in the face
As I reached out for support
Because of what you did

I don’t know how
But there I stood
Without justice
Others looking through me
As if I was nothing

And then one day a sister met my eyes
Smiled with compassion
And helped me see
What I always knew

Never again will I crawl for you
I deserve to stand tall
And from now on I will
This is who I am

Bild från http://365fotoaventyr.blogspot.com/2009_02_01_archive.html

Om bortabrabloggen

Swede who have travelled and moved a lot during her adult life, to finally end up in Melbourne, Australia. Has a passion for travelling, life coaching and supporting others on their adventures at home or overseas.

Visa alla inlägg av bortabrabloggen →

Det här inlägget postades i Dikter, In English, Tankar och känslor. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Till våra systrar

Sara skriver:

21 mars, 2011 kl. 14:58

Sa bra skrivet vannen!

Hade mote igar med kidsen och snacka om att

I deserve to stand tall
And from now on I will
This is who I am

da de alla 8 jobbar ihop: R som trodde han forlorat hela sin familj tills fadern atervande fran ett flyktinglager i Kongo, J som gomde sig i trasket och sag lillebror bli nersliten fran ett trad och sedan hackad till bitar, D som flydde med sin familj till Tanzania och trots att han ar Tutsi fortfarande ar ”fel” sorts Tutsi och inte har mycket till chans pa arbetsmarknaden eller M som standigt kampar i uppforsbacke da hans mor var Hutu men fadern Tutsi – bada dodades och anda klassas han ej som survivor och missar det ekonomiska stodet som det ger.

De sitter dar, unga, duktiga, super motiverad och alldeles unika i sina jag. Rwandas framtid.
hoijna skriver:

21 mars, 2011 kl. 15:54

Bra skrivet!! Ibland behöver man någon som hjälper en att hitta igen sig själv…
SV: angående redaktörerna så vet de inte alltid bäst, men jag antar att deras intresse mer är att sälja… 😉
Kram
agnes skriver:

21 mars, 2011 kl. 18:38

Bra skrivet!
Kram
hannalisa skriver:

21 mars, 2011 kl. 19:37

Bra text! Påminner lite om Maya Angelous Still I rise. Är det du som skrivit den? Apropå forsränning.. det ser kul ut, men jag är livrädd för det. Har för mig att jag testade det som 6-7åring och det är inga bra minnen, tyvärr. Får övervinna dem nån dag! Kram
ansepanse skriver:

21 mars, 2011 kl. 22:05

bra skrivet
kramar
Freja skriver:

21 mars, 2011 kl. 23:19

Jag läste Hannalisas inlägg och sedan din dikt, och nu vill jag gråta, men samtidigt visar du ett hopp. Tack för att du skriver så bra!