Efter att i mycket demokratisk anda dragit en vinnare i tävlingshatten så får jag passa på att gratulera Lisa Sahlin Torp till Groupon-värdekupongen på 450 kr! Jag kommer att skicka ett separat mail till dig med instruktioner om hur du hämtar ut din vinst.
Själv känner jag mig också som en riktig vinnare. Trots begränsad sömn igår och försenat flyg tillbaka till Melbourne. Trots en del jobb och överfull email.
Jag känner mig nämligen avslappnad ut i minsta por. Jag har läst en massa böcker, men inte fullt så många som jag trodde. Jag har suttit på en liten ö full av vindens och frihetens sus bland högväxta palmer och tittat ut över havet. Jag har druckit goda drinkar, paddlat kajak, plockat snäckor och lärt mig dansa traditionell Fijidans. Jag har plockat kokosnötter, snorklat och umgått med en hel del trevligt folk. Jag har sovit lite när som jag har känt för det, ibland i hängmattan och ibland i vår lilla Bure (liten hydda lagom stor för en dubbesäng). Jag har inte kollat email eller telefon på hela veckan, utan istället sett det som en gåva det inte ens fanns internetuppkoppling. Jag har strosat längs stranden med T’s hand i min och kisat ut över glittrande hav och känt mig lugn ända in i hjärtat.
Jag har också insett att just den här semestern handlade inte alls om att ladda några batterier. Den handlade snarare om att skala bort de saker som jag inte vill ha med mig tillbaka till min vardag. De saker som får mig att må dåligt och inte har något egentligt syfte. Veckan på Fiji lärde mig också att introducera konceptet ”Fiji-time” i mitt liv, dvs att saker fungerar precis lika bra även om de inte alltid följer ett precist schema. Om maten serveras en timme senare än planerat gör faktiskt ingenting. För tänkt så mycket man hinner prata, skratta och dansa medans man väntar.
Jag har rest i många länder i mitt liv (bland annat Mongoliet) där gästfriheten har varit alldeles överväldigande. Nu kan jag med glädje lägga till Fiji på min lista. Efter en vecka på den lilla ön så kände vi oss som en del av familjen. På riktigt. De gjorde till och med en födelesdagstårta till T’s födelsedag för att de tyckte så mycket om oss. Jag fick en sån björnkram av avskedskommittén när vi åkte att jag nästan fick tårar i ögonen.
Jag och Fiji behövde varandra. Även om min inspiration inte svämmar över just nu. Men för första gången på länge så känner jag att jag har ett balanserat vitt ark att börja pensla på. Det ska bli spännande att se vad jag börjar skissa på. Och hur länge detta ljuvliga lugn varar.
Kameran är alldeles full med kort. Jag ska rensa lite och bjuda er på lite bilder innan veckan är slut!