Salsa!

Jomenvisst! Har varit på både salsa och bachata lektion idag, jag hittade nämligen en rabattkupong på den här fiffiga sidan då man får dansa så många lektioner man vill under 30 dagar för motsvarande 200 kr. Bachata är en latinodans som ofta dyker upp runtom på salsaklubbarna, men den är mycket enklare att lära sig än salsan och alla dess turer. Tänk latinoversionen av foxtrot ungefär. 🙂

När jag kom hem efter 2 timmars dansande så hade jag hela stora huset för mig själv, vilket var himla trevligt. Det är rätt ovanligt att man är hemma ensam när man delar hus med två kompisar. Fixade lite med tvätt och annat, vilket var välbehövligt. Nu känns det dock ännu mer välbehövligt att sova en stund, så jag tar och gör det hörni. Happy hump day på er! (för den som missade den roliga bakgrunden till uttrycket “hump day” så kan man kika in i detta gamla inlägg).

Happy Feet!

Investerade i nya salsaskor igår. Och jag älskar dem redan!

I vanliga fall lägger jag inte mycket pengar på skor. Men så tänkte jag som så att det är ju i sin ordning att lägga mycket pengar på ett par bra träningsskor. I mitt fall innefattar det även skor till salsan. Världens roligaste träning! 🙂

Bekväma och snygga!

Att välja

Hej på er!

Gårdagen bjöd på en del blandade känslor. Först en härlig middagsdejt med R. Pratade om allt och ingenting. Han är så balanserad, snäll och uppriktig. När jag kom och mötte honom igår så utbrister han “Shit vad snygg du är idag!”. Och det hörs att han menar det. Det är mysigt att få rodna ibland.

Sedan så mötte jag upp med nyfunna salsatokiga vännen N och hennes kompisar för salsa på “The Night Cat” ute vid Brunswick Street. R har dock inget större dansintresse så han valde att gå hem istället. Jag hade i alla fall en jättetrevlig kväll ända tills jag såg en bekant nuna där på dansgolvet. L (mitt ex som jag var ihop med ett par månader i Syndey förra året och som flyttade hit till Melbourne i vintras) var där. Med sin nya tjej. Och sin syster (Systern verkar avsky mig, men jag förstår inte riktigt varför. Har bara träffat henne som hastigast en gång, men hon är frikostig med giftiga blickar om vi säger så..). Jag funderade snabbt över vad som var bäst att göra. Artighet varar ju längst, och det är bäst att i alla fall försöka vara “the bigger person”. Långt mer konstruktivt än att tjura i tystnad.

Så jag stegade fram och sa hej. Han såg rätt förvånad ut (hur förvånad man nu kan bli över att två salsatokiga människor som vi skulle vara på stans största salsaklubb samtidigt, döööh!). Efter ett förvirrat hej vände han mer eller mindre ryggen åt mig. I vanliga fall hade jag nog inte brytt mig så mycket. Men han är väldigt duktig på att dansa och man hade ju kunnat tro att vuxna människor skulle kunna lägga gammalt groll åt sidan och dansa åtminstone en artighetsdans med varandra. Men då nya flickvännen verkade sitta fast i hans arm så hade det ju ändå blivit lite klurigt att manövrera på dansgolvet (även om hon var rätt liten och petit!).

Jag blev i alla fall lite sårad över att bli bortvald. Det känns som att det flutit tillräckligt mycket vatten under just denna bro, att vi skulle kunna vara artiga mot varandra. Men när jag strosade hem i den regniga vinternatten så började jag fundera. Vissa människor dröjer sig ju kvar hos oss. Även när relationen tagit slut. Som att det är något som ligger där och behöver göra sig påmint, även om man inte vill något hellre än att välja bort dem. Och då behövs det en känslomässig spark. En påminnelse om varför det avslutades. Och att den här personen med största sannolikhet aldrig kommer att ändra sig.

På något märkligt vis fylldes jag då istället av tacksamhet. För L gav mig slutligen den där känslomässiga sparken, i och med att han så tydligt valde bort allt som hade med mig att göra igår. Och även om det sårar för en kort stund, så gav han mig också makten att kunna välja bort honom. Och faktiskt mena det den här gången.

Även i ett känslomässigt underläge så kan man vända sina kort till en vinnande hand. Och då menar jag inte vinst i bemärkelsen att trampa på någon annan. Utan en vinst för sig själv och sin utveckling. Lägg inte energi på de som sårar och förstör. Lägg energi på dig och ditt välmående istället. Och om de beter sig illa så kanske det är just det som ger dig styrkan att vända om och gå vidare.

Skickar lite måndagskärlek till er allihopa!

En hääärlig helg

Godmorgon bloggen!

Lite lagom trött efter ännu en rolig och busy helg. Känns som att helgerna alltid rusar förbi och så är det måndag igen! Fredagen bjöd på (ganska många) drinkar med vännerna på vandrarhemmet. Lite seg i huvudet i lördags då jag egentligen skulle ut och shoppat, men istället tillbringades eftermiddagen i parken med fina vännen M som behövde lite pepp och tröst.

På lördagskvällen blev det salsa med L (ni som följt bloggen ett tag vet vem han är, men för nya läsare så kan jag meddela att han är en kille som jag dejtade i Sydney i några månader och sen gjorde han slut väldigt klumpigt när jag var på resande fot. Läs här om vår uppgång (inlägget “Sagan om” längst ner) och fall.) Hade lite gett upp hoppet att vi skulle ses igen, men så hörde han av sig förra veckan och ville ses. Blev en himla trevlig kväll med många skratt och mycket dansande. Pratade inte alls om vad som hänt tidigare ellan oss, men kändes ändå skönt att vi kunde umgås utan att det var konstigt. Får se vad som händer framöver, men just nu tror jag det är bäst att vi är vänner och så får vi se vad framtiden har att bjuda på. 

Igår var jag först på brunch med fina vännen J, och sen åkte vi till St Kilda för att gå på festival. Härligt och soligt, massor av musik och mat. Riktigt härlig avslutning på helgen!

Hade även nöjet att bli helgens gästbloggare hos “Hur svårt kan det vara”-bloggen, läs mitt inlägg här.

Kram till er allihopa!

Ett förtydligande

Happy Friday bloggen!

Dansföreställningen igår var så cool, med mycket drama och symbolik för allt elände som aboriginerna gått igenom sen Australien mer eller mindre invaderades av vita. Mycket tänkvärt för oss som inte vet så mycket om den här delen av världen. Efter föreställningen gick vi till Operahusbaren och drack vin samtidigt som vi betraktade Harbour Bridge och snackade om det mesta. Harbour Bridge är nog min favorit i Sydney, speciellt kvällstid när den är upplyst. Och när jag ändå var i krokarna så kunde jag inte låta bli att kika in på Cruise Bar för lite salsa. Slutade med att jag dansade loss fram till midnatt och sen hem och stupade i säng redo för en tidig morgon idag. Lite svårt att hålla ögonen öppna här, så nu blir det en stoooor kopp kaffe!

Ursäkta förvirringen om mina framtidsplaner, men läget just nu är att lämna Sydney runt 1 september tillsammans med S och resa runt östkusten i ungefär 3 månader (Brisbane, Cairns, Darwin, Alice Springs, Adelaide, Melbourne och tillbaka till Sydney runt nyår). Jag har pratat fram och tillbaka med jobbet om visum och det verkar vara nya bud varje dag. Har sagt till dem att jag vill resa runt först, men att jag gärna kommer tillbaka runt årsskiftet till Sydney/Melbourne och jobbar för dem i en projektledar-roll. Jag vet att de gärna vill ha kvar mig men det måste ju tyvärr klaffa med allt pappersarbete, spronsring av visumet (kostar företaget typ 30 000 kr), att skapa rätt roll osv. Så jag lägger allt detta i ödets korg och hoppas på det bästa. Jag har visat dem att jag jobbar hårt och att jag vill stanna, det finns inte så mycket mer jag kan göra just nu… Men det ska i alla fall bli kul att ut och resa, ha lite kul och få tillbaka solbrännan. Och om jag sen inte får visum sponsrat här i Australien så får jag väl åka vidare till Nya Zeeland eller något annat trevligt land istället. Det ordnar sig alltid om man bara försöker hålla sig positiv!

It's salsa time!

“If at first you don’t succeed, redefine success.”
(Okänd)

Phew! Nu har jag äntligen grävt mig ut ur jobbhögen och ser ljuset i tunneln! Har en hel del projekt och annat som måste fixas och överlämnas innan jag slutar nästa fredag. Helt sjukt hur fort tiden har gått. Bara 8 dagar kvar att jobba! Sen semester i typ 4 – 5 månader, fasen vad härligt. Och blogga ska jag göra under resans gång så mycket jag kommer åt, ni hänger väl med och läser? Kanske inte hinner blogga precis varje dag, men lovar att kika in så fort jag har chans och uppdatera med bilder och resehistorier!

Ikväll väntar först middag på stan med S och sen salsa med fina L. Ska se om jag rent av kan komma över några bilder där jag och L dansar, för visst är ni liiiite nyfikna på hur han ser ut?

Ni som undrade över bilderna på förra inlägget så är det faktiskt hyfsat varmt i Sydney nu, och vi går alltmer mot vår/sommar. Dagtid är det runt 20 grader, men det är fortfarande för kallt i vattnet för en badkruka som mig att bada, och ALLA surfarna på stranden i lördags hade våtdräkt så jag misstänker att de också tyckte det var en smula för kallt i vattnet! Men mina små tåssingar doppade sig faktiskt, så lite har jag ju badat 🙂

Hoppas ni får en underbar tisdag mina vänner!

Trött…

Många här på ameliabloggen verkar vara trötta och sletna nuförtiden, och nu kan jag bidra med att dra mitt lilla trötta strå till stacken. Förvirring och utmattning råder i mitt lilla huvud. Var på salsa igår och det blev sent. Som vanligt. Hade så kul att jag glömde bort tiden. Som vanligt. Missade sista tåget hem till nya hemmet. Första gången. Känner dock mig själv så det förmodligen inte den sista gången det händer. Dansade med flera duktiga OCH snygga killar. Helena aka ”dansande mamman” får allt ta och komma hit och inspektera att salsa utövas även av unga snyggingar i detta land! =)

Förvirringen från min sida uppstod dock när A verkar tro att vi är ett par och han har ensamrätt på mig. Trots att vi uttryckligen sagt att vi inte är det. Han ville inte erkänna det men jag märkte att han blev riktigt sur när jag dansade med andra stora delar av kvällen. Sen bjöd han i alla fall upp och jag frågar vad det är. Han tjurar då som ett småbarn och säger att ”det är inget, men det vore ju kul att se mer av mig när vi är ute”. Jaha. Suck! Växer vissa människor aldrig upp? Är det bara jag som tycker att det är ganska omoget (även om man tycker om någon) att tjura på det viset istället för att säga ”jag gillar dig och vill helst att vi bara träffar varandra”. För att slippa tjurande och osäkerhet om man nu vet vad man vill. Men sånt pratar man tydligen inte om längre. Mycket bättre att tjura. Vid 31 års ålder. Oh my god säger jag bara.

Trots A’s tjurighet så dansade jag extra mycket med en av de andra killarna igår, och han fick faktiskt mitt nummer till slut (är väldigt restriktiv med att ge ut det men gjorde det på ren instinkt igår). Får se om han hör av sig, men om inte så gör det inte så mycket heller. Hur eller hur så är han en grym dansare. Hoppas bara han inte är lika lättretlig som A. 😉

Sov med andra ord inte så många timmar inatt och är nu tillbaka på jobbet med en massiv hög papper att arkivera och två tunga ögonlock som febrilt kämpar för att hålla sig öppna i ett par timmar till. Måste köra en mathandling på vägen hem. Sen direkt hem till lägenheten, bubbelbad och chill hela kvällen lång. Jag längtar…

Hur är er onsdag såhär långt?

Salsabilder

Hej på er!

Jag har nu lyckats gräva fram ett par salsabilder från stället där jag brukar gå varje söndag. Håll till godo! (om du klickar på resp bild så kommer den upp i ett större fönster)

Jag (vänster) och Anna ser rätt respektabla ut här innan svetten börjar lacka =)

Shake it baby (dansar för övrigt med A som jag varit på ett par dejter med om ni är nyfikna hur han ser ut)

En liten snurr...

Jag ska leta om jag hittar fler bilder på deras hemsida, och jag vet att den på mig och A är lite mörk, men ni får hålla till godo med dessa så länge! =)