England

Ni som följt bloggen ett tag vet redan att innan jag kom till Australien så bodde jag ett par år i England. Många tror att när man bor/bott i England som svensk så innebär det automatiskt en bas i London, men inte i mitt fall.

Jag bodde först en kortare period i Leeds, genom ett studentutbyte när jag pluggade statsvetenskap i Halmstad. Efter en tur tillbaka till Sverige för praktik och magisteruppsats så hamnade jag sedan i Manchester då min dåvarande pojkvän (svensk) jobbade där.

Manchester är, trots sitt halvdassiga rykte som gammal industristad, en intressant stad som pulserar både av musik, kultur och trevligt folk. Jag har tidigare delat med mig av mina resetips för en härlig weekend i Manchester.

Jag har varit i London ett par gånger (både som turist och för att hälsa på kompisar/pojkvän), och ett par av stadsdelarna och parkerna älskade jag. Men överlag så kände jag att pulsen i London är för snabb för min smak och allt kändes väldigt dyrt. Många av mina kompisar som jobbat i London i perioder kände sig mest stressade, och kulturen på många jobb var ”eat or be eaten”. Dvs: håll dig framme annars blir du garanterat överkörd. Såklart säkert värre i vissa brancher än i andra. Jag trivs med andra ord bäst i London för en weekend-resa, och det funkar alldeles utmärkt för mig.

Jag reste runt en hel del under min tid i England. Vandrade genom berg och kullar i Wales, klappade halvvilda hästar i New Forest, strosade runt på Edinburghs mysiga gator och besökte måååånga olika pubar i alla möjliga städer. Mitt hjärta i England vilar dock ändå i norra England. Vänliga människor (även om det ibland kan ta en stund innan man förstår deras dialekt, spektrumet av dialekter inom en relativt liten landyta är förvånande stort!), en lugnare livspuls och oändligt många spännande historier. Vackra lilla staden York med sin maffiga katedral är också en riktig pärla.

Vad saknar jag då allra mest?

  • Rosevin och evighetssnack med fina vännen L på vår lokala favorit Atlas Bar .
  • Salsa på härliga pyttelilla klubben Cuba Café.
  • Pubkulturen (även om den till viss del finns här i Australien också)
  • Alla vackra vandringsleder (Peak District, Lake District, Skottland, Wales – listan kan göras oändlig).
  • Alla fina små städer som ser ut som att de är tagna rätt ur Harry Potter-filmerna.

Vad saknar jag inte?

  • Den konstanta trafikstockningen och känslan av att allt är byggt precis inpå varandra. Konceptet villa med ordentlig trädgård finns knappt. Det är över 60 miljoner invånare i England (inkl. Nordirland) på en yta som är bra mycket mindre än Sverige och det märks på många sätt.
  • Många saker skulle behöva omstruktureras för att ens kunna fortsätta fungera. Sjukvården är i och för sig gratis, men min GP’s mottagning hade galler för fönstren och väntrummet såg ut som en tragisk plastmöblerad historia från det tidiga 70-talet. Hela sjukhusmiljön (de gånger som jag kom i kontakt med den) kändes på många sätt inte särskilt hygienisk. Vägsystemet är heller inte alls byggt för att klara den trafik landet har i nuläget.
  • Det evinnerliga eländes pappersarbetet. För minsta lilla grej så var man tvungen att bevisa med flera olika dokument att man hade rätt, och få system körs med referens till något annat system. All information måste därmed uppges gång på gång för liknande frågor. Jobbigt att arkivera så mycket papper och lite jobbigt i början innan man fått knyck på hur mycket papper man behövde för att kunna bevisa saker. Paragrafryttarnas hemland bigtime!
  • Vädret. Under 3 somrar i norra England så hade vi aldrig någon värmebölja att tala om. Och för rättvisans skull kan jag säga att de somrarna också var ungefär lika regniga och eländiga i södra England, om än någon grad varmare. Avsaknaden av sol var nog det som gjorde att jag till slut bestämde mig för att flytta därifrån.

Jag känner mig i nuläget ganska ”färdig” med England, men jag kan absolut tänka mig att komma tillbaka som turist. Jag har ju fortfarande en hel del fina vänner att hälsa på! Skulle jag i framtiden få ett bra jobberbjudande i England så är jag inte främmande för att flytta tillbaka för en tidsbestämd period, men jag känner inte att England är ett land där jag skulle vilja investera i att bygga en långsiktig livsbas. Även om det på många sätt är ett väldigt trevligt land. Australien är dock ett land mer i min smak, och det är ju det som är det härliga med att resa och uppleva. En finfin verklighetstest på vad man gillar och vad som inte alls passar (även om man kanske först trodde det).

Vad tycker ni som rest runt eller bott i England? Hur skiljer det sig från andra ställen ni besökt eller slagit ner bopålarna på?

Att hyra lägenhet när man bor utomlands

Ibland får jag frågan hur det fungerar att hyra lägenhet här i Australien, så jag tänkte dela med mig av mina erfarenheter av bostadsmarknaden i både England och Australien.

Hyresrätter funkar i allmänhet väldigt annorlunda jämfört med i Sverige. Kösystem finns inte, utan det är snarare bara att hålla sig framme och leta aktivt inom sin budgetram som är att rekommendera. Lägenhetskomplex ägs inte av ett specifikt bostadsföretag, utan istället så köps lägenheterna upp av privatpersoner/investerare. Dessa hyr ibland ut direkt till hyresgästerna, men oftast går ägaren till en agency som tar hand om uthyrning, visning och alla praktiska saker med hyresgästerna (såklart tar de ut en ganska stor avgift för dessa tjänster, vilket betalas av lägenhetens ägare).

När du hyr så brukar agencyn oftast vilja ha referenser från ditt tidigare boende (att du skött betalning av hyra, att du inte stört grannarna osv). Om du kommer direkt från utlandet så kan det vara bra med en skriven referens på engelska från där du bodde senast samt kontaktuppgifter så att de kan följa upp om de behöver. Agencyn brukar också vilja ha någon slags intyg att du har en fast inkomst/ett sparkapital och att du därmed kan garantera hyresbetalningarna. På alla boenden jag hört talas om så måste du som hyresgäst betala ett bond till ägaren/agencyn. Ofta brukar detta vara summan av mellan 2-4 veckors hyra och tas som en garanti att du städar och lämnar lägenheten i bra skick när du flyttar ut. Det är också deras säkerhet om folk plötsligt skulle ta sitt pick och pack och bara försvinna utan att betala hyran för sista månaden.

Ibland ingår gas och vatten i hyran, men oftast måste du betala detta separat tillsammans med elförbrukningen. I England behöver du även betala council tax separat från hyran och den skatt som automatiskt dras från din lön, men detta finns inte i Australien som väl är.

Jag tycker att lägenhetsmarknaden är mer rättvis på så sätt, för det enda du behöver är att sätta en budget, ett område du vill bo i och sedan börja leta. Inget härj med att stå i bostadskö i 10 år innan du får tag på något vettigt. Visst är det svårt att hitta boende om du är extremt specifik med vad du är ute efter, men så är det ju vart man än hamnar.

Bra sidor om du letar efter hyreslägenheter i Australien är domainreal estate och gumtree.

En sak som är väldigt frustrerande med både England och Australien är att det inte finns någon central adressändring eller vidaresändning av post. När du flyttar måste du därför själv uppdatera alla relevanta ställen med din nya adress (bank, försäkring, jobbets personalavdelning, prenumerationer, pensionsfond, skattekontoret mm). Om du vet vem som kommer att hyra din bostad efter dig så kan du såklart lämna din nya adress till dem för vidarebefordring av eventuell post som fortfarande kommer till gamla adressen. Men vanligt är att man får en hel bunt post i sin låda som tillhör före detta hyresgäster. Inte helt säkert system kanske…

PS: Få inte totalpanik när du ser vad saker kostar i andra länder. Hyrorna i England och Australien ligger överlag mycket högre än Sverige, men de ligger också i relation till det allmänna löneläget. Ska du leva på svenska sparpengar så är du ju såklart beroende av växelkursen, men om du avser att jobba i utlandet och få lön i lokal valuta så jämnar det oftast ut sig rätt bra. Såvida du inte vill ha takvåning mitt i stan kanske. 🙂