Inlägg nummer 1791

Jo, så många inlägg har jag faktiskt hunnit skriva här i bloggen de senaste 4 åren. Men just nu så är det tyvärr inte så mycket tid över för skrivandet. Jag vaknar tidigt varje dag och skriver coachingsaker en stund. Sen så går jag till mitt andra jobb och skriver jag mail och kommunikation mest hela dagarna. För att sen komma hem och skriva hemtenta. Man blir lätt lite trött efter allt detta skrivande och då dessutom komma på något ännu bättre att skriva här hos er. 🙂

Jag blickar istället tillbaka i bloggen på alla de dikter jag skrev för några år sedan. Den här gillar jag idag, även om den är lite mörk på något vis.

När åskan rullar
Över allt det vi tror att vi vet

När blixten lyser upp
Allt det vi glömt
Och de gånger vi smet

När himlen bråkar och väsnas
Tvingar oss att stanna upp

När det inte går att ignorera
Det vi hivat ut längs resan
Över livets alla gupp

När man sitter där i stormen
Behöver man inte bli rädd när det åskar
Det är bara en väckarklocka från ovan
Ett möjlighet att tänka till
Egentligen är det inget alls som brådskar

När blixten lyser upp
Och blottar livets nakenhet
Tillåt dig att se hur det verkligen är

Och istället för att förfäras
Över hur det tycks se ut
Se till att vara med och skapa din egen verklighet

Oldie but goodie

I wrote this one almost 2 years ago. Stumbled on it today and it suited my mood perfectly. This truly is what I still believe.

Good things always come to those who deserve it
Even if it sometimes takes a while

Challenges always hold some kind of learning
Even if you feel like crying at the time

Respect and love is nothing given
It’s something earned

Help is always there
If you only dare to ask

Pay good things forward
And you will get good things in return

Don’t waste energy on trying to change people
Focus on managing your own expectations instead

If things have been said in anger
Just apologise and don’t let them fester

Believe in yourself and your ability to overcome
Don’t torment yourself with how things could have been done differently

You are unique
And you know what’s best for your life
Trust in that
Whatever happens

Ur arkivet

Den här dikten skrev jag förra året. Snubblade på den igen idag och den manade mig till eftertanke. Det där med ansvar är stort. Det får bli dagens fundering.

Att äga sitt problem

Det är jobbigt att må dåligt
Ledsamt att ha gått sönder lite grand
Smärtsamt att vara utsatt
Hemskt att känna sig utanför
Och lite skamfyllt att inte orka mer

Då vill man gärna springa så fort man kan
Bort från sig själv
Mot de som ser glada och lättsamma ut
De som alltid ser ut att ha det som vanligt

Där frågorna ligger gömda bakom nymålade dörrar
Och lampan alltid är tänd
Så att inget mörker når fram

Kanske skyddar skymningen en stund
Men när man sluter ögonen
Så smyger natten ändå fram
Precis som den alltid har gjort

Tålamod är inte evigt
Inte ens för den som sparat länge
För när energin omkring oss tar slut
Så finns det inget att ladda upp den med igen

Varje gåta har en lösning
Varje fråga har minst ett svar
Men ett ensamt litet skyddsparaply
Det funkar ju bara om det aldrig blåser upp till riktig storm

Det går bra att ta skydd under träden
Ända tills blixten slår ner igen
Och hela livet står i brand

Vill man stå säker inför nästa oväder
Så behöver man bygga läger tillsammans
Ha några trogna omkring sig att hålla om när det blåser som värst

Tänk så många verktyg det finns att bygga styrka med
Och tänk så många man inte ens vågar lyfta
Man kan ju omöjligt veta om det är bäst att gräva ett hål
Eller bygga en bro
Om man inte ens vågat öppna dörren

Mörkret

Den här dikten har legat och klurat i mitt sinne länge. Till en person som jag ofta träffar, men inte känner så väl. Som jag inte riktigt kan prata med. Som jag trots allt önskar allt gott.

Med mörkret flämtande i hasorna
Rusar du fram till dina måsten
Jagar sömn och vila
Men klockan snurrar fort nu

Du har slutat jonglera
För säkert ett år sedan
Det går liksom inte att låtsas mer

Nu tar du bara hela skiten
Slänger den i mixern
Och kör på högsta fart
Utan lock

Låter eländet tugga
Och skvätta
Precis överallt

Ibland landar sörjan på andra
Men de torkar snabbt bort den
Vänder ryggen till och går

När ingen ser så gråter du
Och torkar upp det du kan
Fast fläckarna redan smält bort

Det är så du delar ditt lidande
Genom att skvätta och skrika
Men det syns att barnet i dig
Är så rädd och förbannad

Varför landade det stora mörkret hos just dig
Får det vara så
Du som aldrig ens har stannat
Och sett hur det ser ut

Vi har alla vårt mörker
Men ditt äter upp
Förstör allt du har

Tills du en dag får sova
Hos det mörker
Som du hatar så

Jag önskar att ditt mörker lägger sig snart
Att du kan se det i spegeln
Och sudda ut det lite grand
Innan det är alldeles för sent

Mina dikter

En av mina fina vänner frågade häromdagen vart jag har mina dikter samlade här i bloggen. Jag insåg att de inte hade sin egen kategori, så nu har jag skapat en egen underkategri åt dem som ni hittar här.

Mitt skrivande går lite i perioder, och nu var det länge sen jag skrev dikter sist. Men om ni vill kan ni kika in på länken ovan för ett par gamla alster. Ett par som jag själv blev riktigt nöjd med är Storm, Till våra systrar, In the Arms of the Shadows och Ungdomen och havet.

När jag satt där och bläddrade tillbaka i arkivet så noterade jag att jag skrev flest dikter när jag var ute och reste runt Australien under 2010. Kanske var det så att det fanns mycket känslor att skriva om då. Men jag tror egentligen inte att känslorna var fler då, utan att det bara var snabbare kast mellan ytterligheterna. Nu i vardagen så finns det ju precis lika mycket känslor, men de utspelar sig bara på ett annat sätt. Intressant det där.

Flow

When the water tap of life
Has been dripping quietly for a while
It feels so different
When the tap suddenly starts flowing 

When you feel like you can open your eyes
And almost stare at the sun
Because the curiosity
Is stronger than the glare 

The sudden move
From being still
To moving
Feels so powerful somehow 

But your mind has always known
Your heart has always wondered
Like a sprinter ready to run
A swimmer ready to jump in
Your inner child peaking into a giant bag of goodies 

They have waited for so long
To back you all the way
The only question is
Will you let them?

Lyckan ler mot den som ler tillbaka

Just nu är jag lycklig
Alldeles varm och glad
Sitter redo med förväntan
Att vända livets nästa blad 

Det är så lätt att glömma
Hur stark den där lyckan är
Bäst att försöka spara den
En livets allra finaste dessert 

För när man vågar minnas
Så finns leendet där igen
Fullt av bubblande glädje
En trogen gammal vän 

Man kan inte alltid leva
I det som en gång var
Men det skadar knappast att glädjas
För allt vackert som i hjärtat bor kvar

My Darling You

Tomorrow it’s been a whole year since I met the wonderful man who swept into my life and made me realise what it’s like to be truly loved. Thank you T for finding me, I can’t imagine my life was meant to be lived in any other way.

Before I met you I thought I was strong
But I soon realised
That allowing someone to love you
And dare to fall in love right back
Means that you have to let go
And dare to be weaker
If only for a moment
To become much stronger together

Never before
Has anyone held me like you have
Through the good times
And the bad

Never before have I trusted
That whatever happened
We wanted us
More than anything else

It’s been a whole year
And so much has happened
It feels like forever
But it still somehow flew by

I can’t wait for tomorrow
Not quite sure what it holds
Or where it will take us
But I can’t wait to meet it
With your hand in mine

20120906-134943.jpg