Om bloggandet

Jag läste ett så tänkvärt inlägg hos en bloggvän idag. Hon skrev om det där med bloggande. Att energin stod lite stilla och man undrar hur många som läser och bryr sig om ens tankar egentligen.

Så är det nog många bloggare som känner då och då. När det ibland inte kommer in så många kommentarer eller reaktioner. Just därför är det kanske inte så konstigt att de som flitigast kommenterar hos andra bloggar är just de som bloggar själva. För det vet hur viktigt det känns att dela. Att få en reaktion på det man skrivit. Utan interaktion så kan bloggande ibland kännas lite som att sitta och fika med en ansiktslös och anonym person, där man ställt en fråga eller lagt ut ett ämne för debatt, men sedan inte får något svar. Det är där man märker tydligt att det elektroniska livet inte riktigt pratar samma språk som resten av livet.

Jag menar absolut inte att alla som läser en blogg ska kommentera hela tiden. Det är inte läsarens ansvar att kommentera om man inte känner för det. Procentuellt sett så är det rätt få läsare som gör det. Exempelvis så har en av mina favoritbloggare Elaine över 50000 läsare i veckan, och får ”bara” cirka 15 kommentarer per inlägg. Trots att hennes blogg är väldigt personlig och medryckande så får detta ändå ses som att hon har mycket aktiva läsare. Trots låg kommentarsprocent. Att mindre bloggar då oftast får färre antal kommentarer är kanske inte så konstigt.

I grund och botten så handlar det väl om att blogga för att man själv tycker att det är kul. Att vår egen energi och inspiration går i vågor är ju inte så konstigt, det är ju så livet är. Vissa skriver bäst när de är ledsna och fundersamma. Andra när de är peppade och glada. Oavsett vad så är det ju aldrig konstant. Och ibland måste man ju såklart fundera på hur mycket energi något ger och tar.

Jag klurade lite kring bloggandet förra året. Ibland kändes det lite som ett jobb och jag undrade lite över varför jag satt en standard för mig själv att jag ville uppdatera minst en gång om dagen. Jag kan fortfarande inte svara på varför. Kanske för att vännerna och familjen därhemma hade undrat om något var fel. Kanske för att jag visste att om jag uppdaterade mer sällan så skulle det lätt kunna avstanna helt.

Ibland är ju en paus precis vad som behövs för att man ska vilja och orka ta nya tag. Men för mig så funkar det nog bäst att härda ut, som den långdistanslöpare jag är. Springa vidare (om en väldigt sakta) med skavsår på båda fötterna. För om det känns bra längst in i magen så är det värt att fortsätta. Tills nedförsbacken äntligen kommer. Som den gjorde för några månader sedan.

Jag har lovat mig själv att alltid skriva och blogga mest för min egen skull. För att det är min ventil i vardagen. Och min livlina till dem jag älskar. Sedan så är jag otroligt glad (som en superfin bonus) för att ni är så pass många som vill läsa hos mig och kommentera och maila ibland. Det gör mig jätteglad.

Hur känner ni andra bloggare kring det där med bloggenergi? Och ni läsare som inte bloggar själva: vad är viktigast för er i de bloggar ni läser?

Om bortabrabloggen

Swede who have travelled and moved a lot over the past 12 years, to finally end up in Melbourne, Australia. Has a passion for travelling, life coaching and supporting others on their adventures at home or overseas.
Det här inlägget postades i Läsvärt, Om bloggförfattaren, Tankar och känslor. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Om bloggandet

  1. Freedomtravel skriver:

    Bra funderingar! För mig är nog bloggandet ett sätt att samla, dokumentera och reflektera över resor vi gör. Jag skulle kunna göra det helt för min egen skull, men det blir mycket roligare och känns mer meningsfullt när andra kan läsa och ta del av, och kanske få nytta av, våra reseerfarenheter. Dessutom är det ju utbytet! Förslag, synpunkter och erfarenheter från läsarna är ovärderligt! Och så gillar jag den sociala biten, för det blir ju ett slags socialiserande över nätet… i vissa fall har vi också träffat läsare eller andra bloggare i verkligheten.

  2. Maria Skytt skriver:

    Hej vännen! Tack för alla fina kommentarer på sista tiden. 🙂 Ja du, du skriver så bra det som man ofta funderar över. Bloggen blir så mycket, både något pliktskyldigt att upprätthålla och ibland det roligaste som finns. Det pendlar det där. Just nu har jag rätt låg energi, det händer så mycket i mitt privata – både bra och dåligt – som jag inte vill dela med mig allting utav på något vis för det blir så personligt när dem man känner plötsligt läser, dem som man ska bemöta på ett eller annat vis i livet. Det är lättare att skriva för främlingar eller för dem som är riktigt närstående som förstår. Jag märker också att mitt bild intresse tagit över för en tid. Hur som helst, bloggen fyller så mycket för mig på gott och ont. Kram, Maria.

  3. Ida Swedstralia skriver:

    Så sant så! Det går verkligen upp och ner med bloggenergin. Jag är i samma situation att uppdatera för familj som är på andra sidan jorden så det gör att jag får mer energi till att lägga upp bilder och visa vad vi hittar på! Familjen och vännerna i Australien uppskattar det verkligen men ibland känner jag att jag kanske visar för mycket av vårt privatliv och att vem som helst kan gå in och läsa om vårt liv. Lite läskig känsla. Tror nog varje bloggare känner så mer eller mindre nån gång. Men oftast tycker jag det är kul att blogga och det är ju positivt att man har bloggen där så man själv kan gå tillbaka i inläggen genom åren och minnas 🙂

  4. ergo sum skriver:

    *ler* Tjaaa, vet inte om du sett ett sådant inlägg hos mig, men för ett par veckor sedan bestämde jag mig för att sluta lägga upp mina texter i bloggen. Inte för att jag skulle sluta skriva – för det gör jag alltid – utan för att jag kände att jag blev ledsen över att ingen verkade läsa. Och jag ville verkligen inte behöva bli ledsen. Inte behöva bry mig så mycket om det. Men det hade kommit att betyda för mycket för mig. Reaktionerna. Eller rättare sagt, de uteblivna läsarna och reaktionerna. Så visst är det så – att det verkar som om alla någon gång drabbas av den känslan.

    Jag läser det som fångar mig. Ord. Texter. Levnadsöden. I satsernas melodi.

    Kram på dig Emmy.

  5. Hej,passande att kommentera nu! Jag ska själv flytta till Melbourne om 20dagar (ska läsa på universitet i 3år) och har följt dig ett bra tag! Tycker du har en väldigt inspirerande blogg och jag tror minsann att jag ser mig själv lite i dig (utifrån din blogg är vi nog rätt lika,tror jag). Du verkar vara väldigt driven och målinriktad,gilla nya utmaningar och löpning. Har länge och väl även tänkt fråga dig om du har några roliga tips på bra löprundor,sisådär 10K? Jag är verkligen ingen långdistanslöpare ännu,men efter jag opererade mitt knä så har jag intresserat mig väldigt mycket för just löpningen och hoppas att jag ska kunna hålla det lite mer till liv väl i Melbourne. Kram, Emma

  6. Boel i Sydney skriver:

    Ja men visst ar det svart det dar.. jag fragade mig sjalv haromdagen varfor jag bloggar och om jag faktiskt tycker det ar roligt… och det tycker jag ju oftast, men nar man som du sa inte far manga kommentarer fast man kan se om manga laser sa undrar man ju om det ar lont. Jag gor det ju mest for vanner o familj hemma men anda. Jag kanner ocksa att jag borde uppdatera varje dag utan att direkt veta varfor. Det bra jag har markt med bloggen ar att jag ofta ser det fina i vardagsgrejer, om jag ser en vacker fagel ar det ju oftast bara en kort stund man tanker pa det, men med bloggen stannar jag, kollar, tar bild (till Hs stora irritation om han ar med;), bloggar, och vet att de hemma tycker det ar lite kul att se att jag har vilda papegojor pa gatan jag bor pa har. sa man kan liksom dela med sig av sana ogonblick, och det kanns kul. Kanske inte basta exemplet men tror du forstar vad jag menar.

    iallfall. Ville ocksa saga att det ar kul att du ar sa bra pa att kommentera:) kram!

  7. Lisa S skriver:

    Ta inte paus!! Läser nästan alla inlägg, men är dålig på att kommentera… Tänkte häromdagen att jag skulle skriva och tacka för inspirationen till att sätta upp veckomål, Nu har jag börjat med detsamma, tack vare dig! Så smart sätt att se till att saker händer och inte bara blir skjutna på framtiden. Hoppas ni inte smälter bort därborta!

  8. Marina skriver:

    Hejsan! Har precis hittat till din blogg och det här så sanna inlägget! Upptäckte att det här finns mycket kul läsning, så jag kommer tillbaka! Ha en bra fredag /Marina

  9. bortabrabloggen skriver:

    Tack för alla era kommentarer, vad glad jag blir för er input!

  10. Freja skriver:

    Visst är det som du skriver, vi som bloggar själva är bättre på att kommentera än de som inte bloggar. Sen är det nog oxå så att om man själv är en flitig kommenterar och kanske även svarar på de kommentarer man får så håller det kommenterandet uppe, det blir en ständigt pågående dialog. Jag har ehaft en låg period i mitt bloggande nu ett tag, från november har det ibland inte känts så lockande att skriva något. Vi får se hur det blir nu i vår, jag tror att det är jobbet som tar så mycket kraft, men jag hoppas det ska släppa så det snart känns roligt igen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s