När falluckan sakta öppnas och man inte orkar gå

Efter att ha mått skrutt ett bra tag den här våren så har jag insett att det kanske är bra mycket bättre att vända detta elände till en mer konstruktiv text som kanske kan vara till hjälp för någon annan. Att må dåligt slår till precis lika ofta på resande fot som hemma i vardagen, så det är inget att skämmas för om man mår kasst ibland, även om man är ute och ”lever en dröm”.

Må dåligt kan man ju som bekant göra av en herrans massa anledningar oavsett om man är hemma, borta eller någonstans mitt emellan. Men en vanlig anledning till att må dåligt när man är långt borta bottnar ofta i hemlängtan eller att en kär vän/familjemedlem åker hem/vidare . Jag har skrivit en del innan om att hitta fokus i just de specifika situationerna. Men de senaste månaderna har jag själv gått igenom en helt ny dimension av att må dåligt. Som jag tack och lov inte behövt uppleva förrän nu, och även med alla mina erfarenheter i bagaget så har det varit en pärs bortom det mesta jag stått ut med tidigare i mitt liv. Den hemska känslan av att sitta fast i en dålig situation och inte kunna vara flexibel på gund av att mitt visum är låst till mitt specifika jobb.

Att söka jobb utomlands är inte alltid helt enkelt, och jag har skrivit en del tidigare om att söka jobb i just Australien. Så länge man som svensk åker och arbetar inom ett annat EU-land så behöver man inte oroa sig för visum, det är mer eller mindre bara att ta med passet och börja söka jobb. I andra länder är det där med visum en betydligt mer komplex och oftast en ganska dyr och byråkratisk process. I Australien så finns det ett par olika alternativ för arbetsvisum (work and holiday, partnervisum, skilled worker visa som är knutet till din specifika utbildning, sponsrat arbetsvisum av en specifik arbetsgivare osv). Jag är själv här på den sistnämnda varianten vilket också innebär en hel del begränsningar. I värsta fall kan man säga att om jag skulle säga upp mig/bli uppsagd så har jag en månad på mig att lämna landet. Såvida jag inte kan hitta en ny arbetsgivare att sponsra mitt visum/ta över mitt existerande visum. Man måste vara fruktansvärt självsäker och duktig för att sälja in att man är så mycket bättre än en australiensisk medborgare, så att framtida arbetsgivare är villig att lägga ut de pengarna och det pappersarbete som det innebär att anställa mig istället för en Aussie.

Så de gånger man mår dåligt över sitt jobb (och dessutom gör allt man kan för att förbättra situationen på alla tänkbara sätt) så börjar man nästan gråta när folk hävdar att ”det är ju bara ett jobb”. Nej det är det faktiskt inte. Även om nästan allt här i livet går att ordna om man bara vill tillräckligt mycket och jobbar tillräckligt hårt så är det inte alls ”bara” ett jobb. Det är grunden för hela mitt liv här borta. Det som gör att jag får stanna i detta underbara land. Som gör att jag och T kan vara tillsammans. Det som gör att jag kan jobba, tjäna mina egna pengar och leva det liv jag vill leva just nu. I mitt fall så kan jag just nu inte ansöka om något annat visum. Tro mig, jag har undersökt alla mina alternativ både en och fem gånger.

Hade jag varit någon annan så hade jag kanske åkt hem och gråtit ut i mitt gamla flickrum för länge sedan. Eller så hade jag kanske kunnat låta vissa saker, som jag nu tycker är fruktansvärt tunga, bara rinna av mig. Men jag är jag, och det här är jobbigt för mig just nu. Om jag en dag lämnar Australien så vill jag göra det om/när jag bestämmer att det är dags. Inte för att klumpiga människor på jobbet eller Immigration bestämmer det åt mig.

Tack och lov så känns det som att min situation är på väg att ljusna lite grand. Men om jag hade behövt gå igenom samma elände igen så skulle jag nog ha gett mig själv ungefär dessa råd:

  • Gråt en stund och låt dig själv må dåligt. Ingenting blir bättre av att låtsas att allt är på topp, så se till att prata med någon/några som står dig nära som kan peppa och trösta.
  • När du gråtit klart det värsta så försök ringa in kärnan av problemet. Är det jobbet, hemmet, pengar, familjen, en vän eller chefen som är det största problemet? Om det är flera saker som är jobbiga på samma gång, så försök bemöta den som berör dig mest så tenderar de andra sakerna att lösa sig desto lättare.
  • Utrusta dig med information. Om du behöver veta med om dina visum-möjligheter i landet så sök information hos immigration (de brukar faktiskt ha ganska bra hemsidor och sökfunktioner). Har du svårt att hitta jobb så lägg ut en fråga på ett forum/på specifika facebooksidor i det landet du befinner dig. Utlandssvenskar är i allmänhet väldigt hjälpsamma att dela med sig om ”såhär gjorde vi”. Information och kunskap ger makt och styrka att kunna förändra och förbättra. Att gråta och se sig som besegrad ger tyvärr ingenting tillbaka.
  • Låt inte jobbigheten dränka dig. Fokusera på att ta dig an problemets kärna och gör en sak i taget. Om du försöker göra för många saker på samma gång så är det lätt att känna sig väldigt splittrad och som att ingenting händer.
  • Sätt delmål för varje dag/vecka och jobba mot en sak i taget. Exempelvis om du letar jobb: Måndag: ring jobbagency X och Y. Tisdag: uppdatera CV och skriv personligt brev. Onsdag: registrera CV på jobbsökarsidan X.
  • Om du jobbar efter en checklista (som i punkten ovan), så kom ihåg att pricka av saker allt eftersom du gör dem. Det kan låta fånigt, men att fysiskt kunna se hur man betar sig igenom ett problem gör att man känner sig lite med ”in charge” även om situationen fortfarande är jobbig.
  • Du är aldrig ensam. Även om du känner att folk omkring dig inte förstår vad du går igenom, så är det få problem idag som är nya och oupplevda. Visumkrångel, jobbstrul, tjafs med housmates eller vad det nu må vara har hänt många, många gånger innan det drabbat dig. Våga söka stöd och prata om problemet. Det är mycket möjligt att du ibland kommer att få råd som är jobbiga att tänka på eller som du känner att de inte alls passar just dig. Men kom ihåg att när man är i en jobbig situation (speciellt när man är utomlands och långt borta från familj och vänner) så är det inte alltid man tänker klart. Alla tips kan vara värdefulla, så ha dem alla i åtanke och fundera över dem i lugn och ro.
  • Våga följa din magkänsla! Ibland puttar livet ut oss i helt nya farvatten och det kan skrämma livet ur de flesta. Men så länge det känns bra i magen, så våga hoppa i båten. Att sitta kvar i en hemsk situation för länge är mycket mer destruktivt än att följa ett nytt spår, även om du inte har gått den vägen innan.

    Stöd kan man hämta på många ställen. Bild från http://weheartit.com/entry/28387400

12 thoughts on “När falluckan sakta öppnas och man inte orkar gå

  1. Forstar att det maste vara skitjobbigt nar delar av jobbet gor att man mar daligt, sarskilt nar man ar sponsrad och det riskerar att vanda hela ens vardag uppochner. Tycker det ar bra och starkt att du tar dig tiden att ge tips till andra som ar i samma sits.

    Hoppas saker och ting kanns battre snart. KRAM!

  2. Massa tankar pa det du skrev…. :)! For det forsta, att “leva en drom” – absolut, pa ett plan gor vi kanske det. Men inte mer eller mindre an alla andra. Vardag finns overallt. Det skulle vara ganska befriande om en del slutade bemota en som att ens nuvarande situation vore en paus fran det “riktiga” livet.
    Det ar forvanansvart fa som inser att det har inte ar en tillfallig livsflykt for mig, utan faktiskt mitt liv. Mitt riktiga liv.

    Pa ett plan kan jag forsta det, for jag moter relativt manga som jobbat inom coporate och sadar i tidig trettio-fyrtio arsaldern vill “gora en skillnad” och helt plotsligt befinner de sig i Afrika pa ett sex manaders kontrakt. De ar faktiskt mer eller mindre pa paus fran sina “riktiga” liv. Och man marker en otrolig skillnad mellan oss. Inte bara erfarenhetsmassigt, men hur vi lever vara vardagsliv en kontinent bort fran dar vi vaxte upp.
    Men jag ar inte pa paus.

    Faktumet att vi har formagan att bryta upp fran ett land och skapa oss ett liv i ett annat, ar fantastisk. Jag tror att vi har en viss trygghet i oss sjalva som bidrar till att vi kan gora det, men aven far en okad trygghet i att vi redan har gjort det x antal ganger och kan gora det igen. Ibland tror jag dock att manniskor runt omkring, som inte gjort det, inte fullt inser vilken pafrestan det faktiskt ar. Vi far det att verka ganska latt.
    Det ar det inte. Man maste vara jakligt laddad for att gora det.
    Hemma ses det som en ganska stor forandring att byta jobb – och det ar det. Jag underskattar det inte pa nagot satt. Men da jag byter jobb, forandrar jag allt i mitt vardagsliv. Inte bara jobbet.

    Under det gangna aret har jag sagt farval till vanner for att de antingen inte fatt forlangt kontrakt, eller inte lyckats fa visum – en del har fatt soka om jobb de redan haft i over ett ar och trots att de ar de basta for jobbet har Immigration satt kappar i hjulet. De har lamnat sina vanner, sina respektive, sina hem och fatt flytta nagon annanstans. De har fatt borja om fran borjan. Igen.

    Din och min situation ar lite olika – men utgangen blir sa gott som den samma.

    Jobbet ar anledningen till att jag bor pa en annan kontinent, det var anledningen till att jag kom hit och att jag kan fortsatta leva ett liv (jag trots valdigt mycket gnall) alskar. Forsvinner jobbet kan jag inte vara kvar. Da maste jag aka vidare. Och jag ar saker pa att nasta land som jag kommer kalla hem, kommer ge mig otroliga erfarenheter och en fantastisk vardag, precis som alla mina andra “hemlander” hittills gjort. Men just nu ar jag inte redo for det. Just nu har jag mitt hem bland tusen kullat.

    Du reste inte till Australian for jobbets skull, men forsvinner det kan du ev inte vara kvar.

    Det ar otroligt stressande. Och du ar superstark vannen som klarar av det! (Men behover du bola sa ar jag bara ett skypesamtal bort…!)

    love ya.

  3. Usch, ja… Dessa jakla visum, ar sa less. Just nu ar jag pa bridging visum, och forsok overtala en arbetsgivare att anstalla dig (istallet for en Aussie) nar du inte ens kan garantera att du kommer fa ditt visum godkant. Arrrgh.

    Jattebra rad du hade iaf. Jag forstar att det ar jobbigt med sponsrat visum, speciellt om inte jobbet kanns 100%. Kan inte du och T gora ett partnervisum?

  4. Jag hoppas att din arbetssituation blir bättre för det är tufft när det inte fungerar. Har hört från ganska många att det kan vara svårt när man blir sponsrad av sin arbetsgivare för sitt visum.
    Hoppas det blir bättre för dig. Allt gott! Kram

  5. Åhh, Emmy. Jag visste inte att det varit så jobbigt som jag förstår just nu när jag läser. Jag kan verkligen förstå känslan av att både “sitta fast” i något som andra mer eller mindre bestämmer över och inte ha något svängrum. Det tror jag du kände igen idag också i mitt inlägg. Samt att du kan förlora allt om du inte är stark. Men ve orkar vara stark hela tiden? Jag tycker om dina råd och att det blir mer lätt att hantera på något vis när man styckar upp det och tar det steg för steg.
    Många varma kramar och var rädd om dig!

  6. Hoppas allt snart förändras till det bättre … att du går ur det hela mycket starkare och med många erfarenheter som är till nytta för framtiden … det är så man brukar se på prövningar efteråt … men det är jobbigt att vara “mitt i”. Sköt om dig!/Mormor

  7. Hej Emmy, jag förstår att det måste vara skitjobbigt att vara så låst till ett jobb där man inte riktigt trivs. 😦 Söker du andra jobb vid sidan av? Tyvärr är ju i princip alla visum i Australien låsta på ett eller annat sätt, antigen via jobb, eller (med partnervisum) att du blir utvisad om det tar slut och du inte har fått ditt PR än. Skilled Migration är väl egentligen den mest öppna vägen man kan gå, men då gäller det ju att ens yrke står med på listan.

    Jag har egentligen inga goda råd att ge, men ville mest säga tack för dina konstruktiva råd. Vet hur hopplöst allt kan kännas efter att ha fightats med immigration i flera år. Det löser sig oftast på ett eller annat sätt. Kram!!

  8. Läser som vanligt på telefonen, vilket gör att det blir korta kommenterar… Men jag är jätteimpad av att du kan/orkar se din situation för vad den är och att du dessutom sätter så bra ord på det.inte nog med det, du kommer med bra råd åt andra. Du är stark!

  9. Jag skickar pepp och tycker din lista med tips är fantastiskt bra! Jag tar den till mig i min strävan att lösa den situation jag är i!

  10. Hej Emmy,

    Vi känner inte varandra, men jag har följt din blogg lite grann och när jag läser ditt inlägg känner jag att jag vill försöka hjälpa dig om jag kan.

    Jag har bott och jobbat i Sydney i många år och har under långa perioder vantrivts väldigt, särskilt p.g.a. stress över jobb+visum och känslor av hemlängtan och ensamhet utan mina “gamla” vänner i ett nytt land. Din punktlista ovan med råd om hur man hanterar den stressiga situationen är väldigt bra tycker jag.

    Jag kan relatera till känslan av att sitta fast i en olycklig visumsituation och funderar på om jag kan hjälpa till rent konkret på något sätt. Även om jag inte kan sponsra dig för ett nytt visum så har jag skrivit en bok för utlandssvenskar i Australien där jag bland annat försökt sammanfatta de olika visumalternativen (men det gör kanske inte så stor nytta när du redan verkar ha analyserat de alternativen fram och tillbaka).

    Några tankar (utan att känna till din situation):
    * När jag läser om att du är i Australien på ett 457-visum och samtidigt läser att du har en australisk pojkvän så tänker jag att kanske kan du konvertera till ett partnervisum med hjälp av honom, och på så sätt bli fri att säga upp dig från ditt jobb.
    * Kanske kan du vara i landet på ett bridging visa medan din ansökan om partnervisum behandlas, och på så sätt kan komma loss från din arbetsgivare.
    * Kanske kan du registrera dig som student på universitetet och gå över till ett studentvisum.
    * Kanske konvertera till ett 12-månaders turist-visum om jobb-situationen blir olidlig (så att du kan bo kvar i Australien).
    * Från den 1/7 2012 träder förresten ett nytt system i kraft för Skilled Migration, som (om jag förstår det hela rätt) kommer att göra det snabbare att ansöka om Skilled Migration-PR om du har särskilda färdigheter. Som jag förstått det kommer man bland annat att göra det lättare för de med 457-visum att konvertera till PR. Jag är ingen visum-expert, men det kanske är något för dig att titta närmare på (kanske tillsammans med en migrationskonsult). Det nya regelverket heter SkillSelect: http://www.immi.gov.au/skills/skillselect/

    Att det är omöjligt för dig att byta till ett annat sorts visum är kanske inte längre sant med de nya visum-reglerna?

    En sak till; jag har under många år varit aktiv i Svenska Kyrkan i Australien (fast i Sydney, inte i Melbourne). Även om du kanske inte är särskilt kyrkoaktiv så finns det särskilt hos Svenska Kyrkan i Melbourne (som du kanske redan vet) väldigt många vänliga människor som har lång erfarenhet av att stötta och hjälpa australien-svenskar att hitta alternativ för att komma ur jobbiga situationer. Tveka inte att höra av dig till dem om saker fortsätter att vara jobbiga (du hittar dem i Toorak, se http://skut.svenskakyrkan.se/melbourne/ ).

    Lycka till, jag hoppas att allt löser sig.
    -A.
    E-bok: http://www.australienmanualen.se
    Blogg: http://www.swedesinaustralia.com

  11. Men Emmy!! Vilken konstruktiv idé! Och en väldigt bra lista. Bara en sådan sak – som att konstruera denna lista, trots att du mår som du gör, visar vilket virke du är av. Jag har anat att det inte varit bra – att det varit sämre än du givit sken av. Däremot kände jag inte till de krångliga visareglerna. Anders, här ovanför, verkar ha lite vettiga tips. Kanske något som är genomförbart?

    Hur som, det är mycket bättre att bryta ihop än att bita ihop-. För till sist biter man sönder son egen käke och betalar ett enormt pris för att ha stått ut. Jag vet att jag inte kan erbjuda särskilt mycket stöd i någonting då jag är där jag är och dessutom är den jag är (ingen nära vän eller familj) men jag skickar en massa styrkekramar, ork och glädje. Ta hand om dig!

    Kramar i massor

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s