Att komma tillbaka – min resefamilj

När jag varit på besök hemma i Sverige så känner jag mig ofta kluven till att åka tillbaka. Sverige känns tryggt på något vis, medan framtiden här i Australien kan kännas skrämmande ibland. Man har ju ingen aning om vad som lurar där runt knuten. Ofta är det ju roliga saker som kommer ens väg, men man kan känna sig ganska ensam i att möta allt det där. Speciellt när man är så långt från vänner och familjen. Speciellt när man inte har någon partner som kan plocka upp en och hjälpa till på vägen när allt går fel. Man är rätt liten och utsatt när man tänker efter.

Men det är då man behöver sin andra familj. Basen i det nya landet. De som själva rest, flyttat, sökt jobb, slitit, gråtit och skrattat. De som vet hur det känns att åka och komma tillbaka. De som kanske är väldigt olika mig, men ändå så lika. Min underbara resefamilj.

Min resefamilj för ett halvår sedan

När jag kom tillbaka till Melbourne och messade runt att jag var “back in town” så överöstes jag genast med meddelanden från vännerna. Fick veta hur saknad jag varit och hur gärna de ville möta upp och höra hur jag haft det. Jag blev faktiskt riktigt rörd. Vilken fantastisk support de är. Jag hade saknat dem väldigt mycket, och även om det är underbart att vara hemma i Sverige, så är det ju dessa människor som är del av min vardag här i Australien. De är den familj som kan krama om mig när jag gråter. De förstår. Och finns precis här.

Man kan ringa hem och få tröstande ord av de man älskar. Och det hjälper såklart när man är ledsen. Men ibland behöver man bara en kram. Och det går ju tyvärr inte att skicka via sms. Hur gärna man än skulle vilja det.

En resefamilj förändras hela tiden. Folk som åker och kommer tillbaka. Folk som åker “för alltid” och som man så innerligt önskar att man får träffa igen. Men det är dynamiken i en resefamilj som gör den så fin. Man tar hand om varandra. Även om man inte alltid är så lika, och kanske aldrig skulle funnit varandra som vänner i ett annat sammanhang. Men här och nu har vi rätt mycket gemensamt. Och där gror en slags vänskap som man inte kan hitta någon annanstans.

Tack till min älskade resefamilj för att ni finns! Det är ni som gör att jag kan kalla Melbourne för hemma.

En tokig kväll på stan med en del av gänget innan jag åkte hem till Sverige

6 thoughts on “Att komma tillbaka – min resefamilj

  1. Vilka fina och reflekterande inlägg du har skrivit! Intressant det där att du bor utomlands och hur du förhåller dig till hemma och hemma.
    Kram Nina

  2. Resefamiljer är så himla fint! Första gången jg kände den känslan – att jag hade en – var helt fantastisk. Kram

  3. Det sociala skyddsnätet, lika viktigt var man än befinner sig. Bra att du lyckas skapa ett var du än är, det är en förmåga du borde kunna ha med på ditt CV, för det är inte alltid det enklaste!

  4. Det är viktigt med vänner vart än man är. Härlig resefamilj du har!!! Det är inte alla som har förmågan att skaffa nya vänner i vuxen ålder, tror det är bra att blanda gammalt och nytt =) Kram

  5. Pingback: Att finnas där | bortabrabloggen

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s