Hemresan – närmsta familjen

När man varit borta så länge. Fast man pratat mycket på telefon och skype. Fast man vet att familjen finns där oavsett vad som händer. Det finns ändå ingenting som kan mäta sig med den första stora kramen mellan förälder och barn. När kärleken, värmen och lättnaden bara strömmar genom er båda. När alla hårda ord som kanske sagts inte längre finns.

Jag börjar nästan alltid gråta när jag kramar om mamma och pappa den där första gången. De vet så väl att jag klarar mig. Men deras oro byggs ändå alltid upp lite, och när jag kommer hem och man får den där första kramen så släpper allt det där. Som en överspänd gitarrsträng som nu kan lossas lite. Och då kommer snacket. Hur har du det? Hur går jobbet? Vem umgås du med? Man visar bilder och förklarar. Fast allt redan sagts innan på telefon. Men nu är det som en personlig presentation. Sen börjar mitt förhör av dem. Vad har hänt hemma? Hur är det med jobb, släkt och vänner? Har de verkligen byggt en ny stormarknad/bio/fotbollsarena? Man jagar ikapp med att vara uppdaterad och pratar i ett. Och så plötsligt så infinner sig friden. Man är uppdaterad och nöjd. Man kan sitta och kolla på tv ihop utan att känna den där pressen. Det går lika bra att vara tysta tillsammans.

Promenader i sån här underbar miljö hjälper till med avslappningen

Men så kommer den där frågan. Någon gång strax innan man åker vidare. Lite trevande och försiktigt. ”När kommer du hem nästa gång då?”. Den omöjliga frågan som man själv inte vet hur man ska svara på. I mitt fall vet jag ju nu att jag kommer att jobba på, och förmodligen stanna på samma jobb i åtminstone ett år till, så jag kan lova att komma hem nästa sommar i ett par veckor. Kanske till jul om det går att lösa med pussel av lediga dagar. Men bakom den där frågan ligger ju också en undran om när jag tänker flytta hem till Sverige. Något jag omöjligt kan svara på. Kan vara om en månad. Eller ett år. Eller kanske till pensionen. Jag vet inte alls just nu. Priset för att leva i nuet är den ångest och skuldkänsla det innebär att beröva sina föräldrar ett regelbundet umgänge med sin dotter. Även om de aldrig säger det för att göra mig ledsen. De undrar bara. Jag vet det. Men jag känner mig lite dum ändå. Borde jag inte vara vuxen och veta sånt här nu?

Umgänget med bröderna blir lite svårare att ordna eftersom jag inte bor hos dem när jag är hemma, men det brukar alltid bli ett par middagar/ölkvällar med uppdateringar om vad som händer i deras liv. Och de brukar fråga hur jag har det, vad jag gör. Och så den där berömda frågan om när jag kommer hem. Vet att de menar både när jag kommer hem på semester och när jag flyttar hem för gott. Men känner mindre press inför dem på något konstigt sätt. Känns också lite konstigt att umgås på ett vuxet sätt med de ”små” grabbarna som man en gång brottades på gräsmattan med. Men det är skönt också. Att sitta där och bara hänga tillsammans.

En liten kik på huset hemma hos pappa, där jag växte upp.

Eftersom mina föräldrar är skilda så är det ju också nya respektive inblandade. Som väl är så är både pappas tjej A och mammas man M mycket trevliga människor som får en att känna sig helt hemma och bekväm. Ger en den plats man behöver för att få umgås ikapp med sin förälder. Ta igen all den där tiden som gått. Men vill ändå vara del och umgås hela nya familjekonstellationen tillsammans. Vilket är rätt viktigt det också. Tur att mina föräldrar har så bra smak att de valde fina plastföräldrar åt mig! 🙂

En tur i nygamla cabben med mamma och M

Nu när jag var hemma blev det en vecka hos mamma och knappt en vecka hos pappa. Kändes väldigt lagom måste jag säga. Vi har i alla fall pratat, lunchat, vandrat, shoppat, grillat och fikat. Jag borde ha gått upp typ 10 kg den här semestern med tanke på allt vi ätit!

Pappa på promenad i byn

Har även varit hemma ett par gånger hos min mysiga farmor (hon bor granne med pappa) och fikat. Hon är 97 år nu i augusti men bor fortfarande hemma och bakar kanelbullar för fullt. Man måste fika om man är hos farmor och äta minst två kakor. Och en bulle. Annars blir hon förskräckt och tror att man har ätstörningar. Rolig är hon. Men jag älskar att sitta där och lyssna på henne. När hon berättar om hur de hade det förr. När första kylskåpet kom till byn. Hur hon bakade 70 bullar och de var borta direkt när de bjudit höskördens medhjälpare på fika för många år sedan. Hur farfars mamma gick bort i någon mystisk febersjukdom när han var liten. Jag tycker att det är en sådan gåva att farmor är helt klar i huvudet och minns allt som om det vore igår. Hon är verkligen min idol. Hon fick sin ålderdoms tonårstid när hon blev ensam när farfar dog efter lång tids sjukdom. Trots hennes sorg så fick hon utrymme och glädje att vara bara sig själv. Inte bara någons fru eller mamma.

Farmors ljuvligt söta köksfönster

Morfar och hans sambo hann jag också hälsa på. Fika, strosa på kolonilotten och lyssna på historier om deras roliga pensionärsbussresor runt Skandinavien. De är rätt beresta måste jag säga, men jag får väl sikta på att resa Hurtigrutten som pensionär jag också!

Morfar lagar taket på stugan vid deras kolonilott

Mormor fick ett besök hon med, men hon är väl den av dem som är tröttast på det mesta. På ensamheten. Och lite livstrött i allmänhet lät det som. Men vi pratade lite om livet och framtiden och jag gav henne en fin sjal med en Australienkarta som mönster. Det verkade hon bli väldans glad för, om så bara för stunden.

Ja, det var den närmsta familjen jag umgicks med. Men vännerna då kanske ni undrar? Det kommer i nästa inlägg! Hej så länge!

Det här inlägget postades i Resor, Tankar och känslor. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Hemresan – närmsta familjen

  1. S skriver:

    Hurtigrutten? Well det far komma efter Estland/Lettland/Litauen – vi kan ta upp det pa Haltesta:s forsta bymote i december. So you better be there, ar man ej narvarande riskeras man att flyttas till Aldesmo.

  2. fialia skriver:

    Låter som du haft några bra veckor i sverige, fina minnen att förvalta.
    ha de Fia

  3. Agnes skriver:

    Du verkar ha haft det härligt under ditt hemmabesök!
    Ha det bäst!
    Kram

  4. Maria skriver:

    Hejsan och god morgon! 🙂 Vilka fina inlägg du skrivit här om din familj! Om Sverige och vad man ska tänka på. Jättefint! Du borde nästan göra en bok av alla goda råd och sådant. För jag tror många behöver sådana råd och du skriver på ett medryckande sätt.
    Jag var på stranden till sent igår kväll, så jag hann inte mejla. Men jag har absolut inte glömt bort dig och lovar skriva, samt skicka bilder. Många varma kramar, Maria.

  5. Babs skriver:

    Kul att få ta del av din Sverigevistelse, jag känner igen alla frågor från dina föräldrar och första kramen med sonen som jag träffar två gånger om året ungefär och på lördag kommer han, ska bli så kul.
    Kram

  6. ansepanse skriver:

    du hann träffa alla dina närmasta som du älskar
    kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s