Min far

Tack för alla fina kommentarer på mammas gästblogg från gårdagen. Får se om jag kan få henne att skriva något mer snart igen. Insåg dock att min kära mor figurerar en del i bloggen, medan min far lyser med sin frånvaro. I verkliga livet har jag mycket kontakt med både mor och far, och även om de är skilda sedan många år så har de alltid kommit bra överens för att vi barn ska ha det så bra som möjligt. Så det här inlägget tillägnas helt enkelt min kära far.

Pappa är född och uppvuxen på landet och driver en familjegård i tredje generation. Jag är själv uppvuxen på denna gård bland hästar, lamm, kaniner, kor, ankor, höns, höskörd, äppelträd och allt annat som hör lantlivet till. (Nu har ni säkert en ”Barnen i Bullerbyn” bild i huvudet, och lite så var det faktiskt.) Tack vare denna uppväxt så har jag en otroligt stor kärlek till djur och det är min stora sorg att man inte kan kombinera mitt resande liv med husdjur. Men en dag så ska jag se till att ha en bas så jag kan ha hund och/eller hästar igen. Pappa är den som har lärt mig mycket om respekt för djur och natur, att hårt arbete lönar sig och att i en familj så hjälps alla åt. Ansvar och medkänsla har alltid varit viktiga hörnstenar hos oss (mig och mina två yngre bröder), och redan som små lärde vi oss att vi minsann var tvungna att bädda sängen, ta hand om våra djur och hjälpa till att plocka undan i köket för att vi skulle få veckopeng.

Att växa upp på landet är så skyddat och tryggt, och det hände att jag kände mig lite skraj när jag och mamma flyttande till stan när jag var 16 år gammal. Livet på landet är så enkelt och vackert, där många problem antingen inte finns eller istället sopas under mattan. Kommer ihåg när jag för första gången såg en narkoman i Stockholms tunnebana när jag var sådär en 10 år gammal och förskräckt frågade mamma varför farbrorn låg och sov med en spruta i armen. Även om jag under tonåren kände mig lite bonning och utanför ibland så tror jag att det välkända bondförnuftet har hjälpt mig ur mången situation i mina dar.

Min far och jag är väldigt lika till humöret. Blir irriterade i ett nafs, men så blåser också stormen över ganska fort. Är inte särskilt långsinta. Hjälper gärna andra så mycket det går (och tycker tyvärr om att säga till andra vad de ska göra ibland). Vi är visionärer, kommer på idéer och vågar följa dessa även om andra kan skaka på huvudet åt våra galenskaper. Vi törs ta plats och säga ifrån, ibland en bra sak och ibland lite irriterande.

När jag var liten var jag verkligen pappas flicka. Åkte med i traktorn. Delade hans intresse för hästar. Eftersom pappa jobbade hemma på gården och hade flexibla arbetstider, så åkte han ofta med mig till vårdcentralen och annat när jag var liten och mamma var på jobbet. Han var och är en pappa som alltid bryr sig väldigt mycket. Det är jag honom evigt tacksam för.

Men alla växer vi upp så småningom, och nästan alla mina ilskna tonårsbråk var med pappa. Vi skrek och smällde i dörrar så det skallrade i huset från det jag var 12 till jag var 16 år gammal. Ja inte alltid såklart, men det hände rätt ofta. Och visst är det så att den förälder man är mest lik är den som driver en till vansinne. Men tonårsstormarna mattas ju som väl är av så småningom.

Sedan jag flyttade utomlands har min och pappas relation blivit ännu bättre. Vi ringer varandra oftare. Han lärde sig att skicka sms för att kunna hålla kontakten bättre. Och nu har han (en teknikfobiker av stora mått) skaffat dator och email. Såklart inte bara för min skull, men det gör mig väldigt glad ändå. Relationen med föräldrar förändras ju alltid med tiden, och jag är väldigt glad över att pappas och min relation bara går mot det bättre. När jag råkar i knipa ibland så vågar jag fråga honom om hjälp och råd. Något jag aldrig hade trott när jag var tonåring och blev tokig på att han inte förstod vad jag menade. Lite full i skratt blir man allt när man ser tillbaka på det.

Om mamma är min ena krycka som hjälpt mig genom livet så är pappa definitivt min andra. Han frågar mest av alla när jag kommer hem igen. Jobbigt ibland, men det värmer mitt hjärta att han gör det. Han vill att jag ska komma hem. Men jag vet också att han vill att jag ska ut och upptäcka allt det där som han inte fick chans till. Får ofta höra både från honom och andra hur stolt han är över mig och hur jag tar mig fram genom livet. Jag är evigt tacksam för de kloka och underbart mänskliga föräldrar jag har. Hoppas nu bara att jag lyckas lika bra med denna berömda balans om jag får barn en vacker dag. Men idag är jag bara glad och tacksam. Så tack kära pappa för att du är just min pappa!

Det här inlägget postades i Om bloggförfattaren, Tankar och känslor. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Min far

  1. Helen skriver:

    Så fint skrivet!

    en fin fredagskväll önskas dig och tack!

    KRamar

  2. Maria. skriver:

    Jag blir glad när jag läser om din relation till din pappa. Du verkar ha fått så mycket kärlek på ett sunt vis och ett rejält vis, kan inte komma på exakt vad jag menar i ord men hoppas du förstår vad jag tänker? En fin relation till båda dina föräldrar.
    Många kramar och ha en härlig fredag nu! /Maria.

  3. lena skriver:

    Vad fint du skriver, om din far! Kram på dig!

  4. Lisa skriver:

    Å, vilken härlig uppväxt det låter som! Hellre på landet än avtrubbad, tycker jag. Det hinner man bli ändå senare i livet.

    Härligt att du är så nära dina föräldrar! 🙂

    Kram,
    Lisa

  5. Babs skriver:

    Jag blir alldeles rörd av din fina berättelse.
    Kram

  6. Marie skriver:

    Det gör mig varm i hjärtat att läsa om din pappa. Det är fint att du har såna härliga föräldrar och det är inte alls svårt att förstå att de saknar dig 🙂

    Kram /M

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s