Fotspår genom livet…


Likt fotspår i sanden
Finns det fotspår i hjärtat

De ringlar sig fram
Lite planlöst vackert
Lätta steg jämte stampande fötter

Sinnenas sandstrand är märkt av de som vandrat genom våra liv
Men även där sköljer vågorna in
Suddar ut de som inte får stanna

Men de som varsamt gick längst upp närmast hjärtat
Deras spår ligger kvar
Tills stormens vågor slår in
Och allt börjar om

It's Friday!

Godmorgon bloggen!

Äntligen fredag och några dagars ledighet med sovmorgon framför mig. Mår bättre men känner mig bitvis svag och ynklig. Känns dock som att det går åt rätt håll så sakterligen. Trippen till IKEA igår var hyfsat lyckad, min kompis hittade den garderob hon ville ha, och jag köpte daimchoklad och lingonsylt. Tyvärr var matavdelningen pytteliten och väldigt urplockad så det fanns varken hushållsost eller dillchips. Och jag som är så fruktasvärt sugen på dillchips! Jag får helt enkelt försöka överleva ändå. L kom över en sväng igårkväll och kollade till mig. Mös i TV soffan med daim och allmänt snack. Han är bara så fin den killen…

Ikväll ska jag iväg efter jobbet och kolla på en lägenhet tillsammans med S. Hon har slutligen insett att hon inte klarar av att bo på vandrarhem längre och har kikat runt på lite billiga rum vi skulle kunna dela. Mitt nuvarande kontrakt går ut på tisdag, men jag kan sova hos en kompis i någon vecka eller två, så det är inte kris för mig ännu. Men vore ändå himla skönt att ha boendet fixat så man slipper flacka runt för mycket. Blir nog tillräckligt av det när vi är på resande fot igen så småningom.

Helgen som kommer blir lugn i alla fall. Måste fixa min Australiensiska deklaration (hur kommer det sig förresten att deras skatteår löper från juli-juni? Korkat tycker jag…), men det går som väl är att fixa online. Sen ska jag försöka hitta en billig frisör för att ansa topparna, kalufsen börjar bli rätt vildvuxen nu. Och slutligen så har jag bjudit hem ett gäng kompisar på middag på söndag kväll, ska laga svenska köttbullar med gräddsås och potatismos på begäran av S, hon älskar det. L skulle försöka komma förbi han också, dags att vännerna får träffa och ”godkänna” killen. =)

Hoppas ni får en härlig fredag och helg mina vänner!

Inspiration?

 

Nothing is predestined: The obstacles of your past can become the gateways that lead to new beginnings.
-Ralph Blum

Mår lite bättre idag, men känner mig fortfarande lite svag och eländig. Blir strax upphämtad av en kompis för en tur till IKEA, ska bunkra upp med dillchips, lingonsylt och hushållsost. Lovar att inte äta upp allt på samma gång =)

Sen hem till soffan för ännu en lugn kväll. Blir tokig av allt detta vilande, men jag orkar ju tyvärr inte så mycket mer om jag ska palla med jobbet också. Jaja, man får väl ta en dag i taget.

Hoppas ni får en härlig torsdag!

The touch of a stranger

When you have been walking alone for a long long time
And suddenly joined by a stranger
You can’t help but ask
What do you want from me?

Only to realise that he wants nothing at all
Just to walk there beside you
Help carry your bag
And maybe share a meal or two

Could it be so simple?
Just a co-traveller wanting to join you on the walk through life
Simply looking for some company 

Well, let’s keep walking then
And see where we end up

Sagan om…

…hur jag träffade L. Brist på skriv-inspiration idag, och tycker dessutom lite synd om mig själv. Kom därför på att det vore trevligt att pigga upp mig själv (och förhoppningsvis er också) med en liten berättelse om hur jag träffade L.

En helt vanlig tisdagskväll för en dryg månad sedan så var jag på en after work event med folk från jobbet (vi hade tydligen pengar över i budgeten, vilket såklart måste läggas på mat och dryck). Vi hade en himla trevlig kväll och det blev både ett och tre glas vin innan vi begav oss vidare. En kompis till mig ringde och frågade om vi inte skulle kika förbi salsastället jag brukar gå till på tisdagar, hon var nämligen där och det var riktigt bra stämning. Glad i hågen drog jag med mig ett gäng folk från jobbet dit och medan de pakerade sig i baren och fortsatte dricka så styrde jag kosan mot dansgolvet (siktade egentligen mot bordet i hörnet av dansgolvet med bordsvatten och glas, då jag insåg att alkoholhalten i blodet var en smula för hög för ideal danskoncentration).

Innan jag hinner bort till vattnet så rycker någon tag i min hand och drar med mig ut på dansgolvet. En riktigt snygging konstaterar jag snabbt. Vi dansar och jag försöker snurra med så gott det går (trots att jag villigt kan erkänna att det susade ordentligt i kupan även utan snurrar). Låten tar slut och han ler ett glittrande leende och tackar för dansen. Jag känner mig tvungen att ursäkta min aningen kassa dansinsats och ber honom bjuda upp igen om en halvtimme. Efter att jag stjälpt i mig ett antal glas vatten så står han där framför mig igen, ler sitt glittrande leende och frågar om han kan få en dans till. Och det får han. Och helt plötsligt flyter allt precis som det ska. En dans blir tre utan att vi lägger märke till det. Han säger motvilligt att han måste åka hem, men ber om mitt nummer. Och han får det trots att jag är övertygad att han inte kommer att höra av sig. Men som jag brukar säga, livet är till för att ta chanser ibland.

Några dagar senare dimper det in ett sms där han undrar om jag ska med på salsa på söndagen. Jag hade dock redan andra planer, men jag föreslog lite casual att ses på salsa nästföljande tisdag och att han väl kunde dyka upp där om han ville och hade tid, för jag hade tänkt gå hur eller hur.

Tisdagen kommer, och jag hade nog inte trott att han skulle vara där, men knappt hinner jag sätta en fot på dansgolvet innan ett bekant glittrande leende är där och ger mig en puss på kinden. Dansade ganska mycket med L den kvällen, vilket upprörde A ordentligt (kille som jag var på ett par dejter med tidigare, men vid det laget hade lagt ner). Jag och L hinner med ett långt snack i en hörna av baren och jag inser att han är en himla fin kille. Av någon anledning trodde jag att han var mycket yngre, men när det dessutom visar sig att han är lika gammal som jag, så hissas intresseflaggan i topp.

Några dagar senare kommer det ett sms igen där han undrar om jag vill ses på en fika. Vi bestämmer söndag, men jag kan i slutänden inte gå då jag fått halsfluss och mår akut kasst. Känner mig så besviken på att missa denna efterlängtade fikadejt, så jag ringer upp och ber om ursäkt för att jag inte kan komma och säger att så fort jag är frisk vill jag gärna ses. Han är supergullig över telefon och säger att han ser fram emot att ses och att jag inte ska oroa mig för det, utan se till att bli frisk istället. Min sjukvecka kantas av söta och roliga sms och jag är helt övertygad att det hjälpte mitt tillfrisknande!

Nästföljande lördag möts vi upp på tidernas bästa dejt. Efter en skopa frustration från min sida över fåniga dejtingregler så är jag nu rätt övertygad om att L får stanna en stund i mitt liv. Sen får framtiden helt enkelt utvisa hur länge.

Kärlek till er kära bloggläsare, och om ni har lite bloggtorka så får ni gärna skriva om hur ni träffade era respektive (om det inte är alltför privat). Alltid kul att höra andra människors livshistorier!

I'm back!

Ursäkta bloggfrånvaro, men låg hemma sjuk igår. Gick efter mycket velande till läkare i måndags eftermiddag, fick prata med en vettig läkare och sjuksköterska som tog mig på allvar och konstaterade att jag med största sannolikhet har körtelfeber. Har dock inte feber längre, men när de akuta sypmtomen är över (jag hade dem när jag trodde jag hade halsfluss för några veckor sedan) så kan man känna sig svag och orkeslös i allt från några veckor till månader. De tog blodprov i alla fall så vi vet mer säkert nästa vecka vad det är, men de sa att jag absolut inte får ta mer antibiotika, utan nu är det bara att vänta ut eländet.

Låg hemma igår och sov bort mest hela dagen, har sällan känt mig så trött och orkeslös, orkade knappt gå från sängen till toaletten utan att hålla mig i nåt. Söta L kom förbi med choklad och gos i alla fall, och det var nog precis den medicin jag behövde =)

Vaknade idag och kände mig rätt pigg, så har masat mig till jobbet, men tänker ta det lugnt och sen gå direkt hem till sängen igen. Ibland är det tur att jag har ett stillasittande skrivbordsjobb…

Hoppas ni har det gott hemma i sommarsolen!

Hjälp!

Godmorgon bloggen…

Rapport om helgen följer strax, men först en undran om varför jag ska gå och bli sjuk hela tiden. Har gått på antibiotika i 3 veckor nu, först samma sort i 2 v, sen en ny förra veckan. Har tagit det lugnt och vilat massa, och ändå så vaknade jag idag med ont i halsen igen. Är det månne nån sjuksyster därute som kan ge mig lite tips? Kostar skjortan att springa till läkaren här, har varit hos två olika, men ingen av dem verkade ta mig på allvar och skrev bara ut antibiotika direkt. Halsmandlarna är svullna (speciellt den vänstra) och det gör inte ont så jag inte kan svälja, men huden spänner för att det är så svullet, samt ömt om man tar på dem. Har ingen feber och känner mig inte hängig i övrigt. Sista läkaren sa att det kan vara så att infektionen gått ner i lymfkörtlarna och att det då tar längre tid att läka, men att så länge jag inte har ont ska jag inte ta mer antibiotika. Han gav mig antibiotika för hela förra veckan och ett recept jag kan hämta ut på en gång till om det behövs, men jag vill helst inte knapra mer antibiotika eftersom min mage är himla känslig för sånt. What to do? Skulle gärna frågat L, men han är iväg och campar ett par dagar till utan mottagning på mobilen.

Nåväl, helgen var fin i alla fall. I fredags så mötte jag upp med en kompis för en after work drink (alkoholfri för mig) och sen ringde L och sa att han var ute i närheten med ett gäng kompisar samt sin bror som är på besök. Så jag mötte upp med dem, och de var jättetrevliga allihopa. Dessutom var det mysigt att se hur glad L blev för att jag kom förbi.

Efter en hyfsat tidig kväll i säng så körde jag och flickorna sen en heldag i Hunter Valley. Gick kanonbra att köra i vänstertrafiken (har ju gjort det en del i England, men inte så mycket under senaste året) och vi skrattade, lyssnade på musik och åt massa onyttigt i bilen på väg upp till Hunter Valley. Flickorna vinprovade sen duktigt, medan jag provade men fick vackert spotta ut vinet. Köpte dock med mig en fin flaska rött hem som jag ska öppna när tillfälle ges. Vädret var underbart hela dagen och vi käkade lunch ute i solen och bara njöt av värmen. Helt underbart härligt att komma ut från stan en sväng och andas riktigt frisk luft. Väl hemma i Sydney igen slocknade jag tidigt på soffan, utmattad av all frisk luft och bilkörning.

Igår hade jag en lugn dag, mötte S för kaffe i solen i Darling Harbour. Var och kikade på lägenheten och den var kanonfin, men de var lite osäkra på hur länge de ville hyra ut, samt att en vän till dem eventuellt ville hyra den. Så jag sa att de kunde väl fundera på saken och så kunde vi höras och stämma av ikväll. Så vi får väl se hur det går. I värsta fall har en kompis erbjudit mig sin bäddsoffa i någon vecka eller två om jag skulle ha svårt att hitta något.

Dags att försöka jobba lite, ska dricka lite mer te i hopp om att det lenar halsen lite. Suck!

Klarblå himmel och fina helgplaner

Då var helgen redan här gó vänner! Ska strax bege mig iväg på afterwork drink med en tjejkompis, sen hem och hyfsat tidigt i säng. Imorgon bär det nämligen iväg på dagsutflykt till  Hunter Valley för lite vinprovning och god mat med flickorna. Vi skulle egentligen hyrt bil, men min underbara chef hörde mig snacka om bilhyrning och priser på telefon, och då föreslog han att jag skulle ta hans företagsbil över helgen eftersom han ändå är bortrest. Helt gratis! Jag blev så glad som det fattiga backpacker jag är, och enda lilla nackdelen är att jag måste köra pga försäkringen via jobbet. Så jag kan inte prova nåt vin, men tänker unna mig att köpa med mig en god flaska eller två tillbaka så jag kan vinprova hemma i soffan. Kanske kan få med mig L på idén om hemmavinprovning.

På söndag blir det hyfsat lugnt, ska iväg en sväng till stan och kika på ett rum jag hittade i en annons. Ligger centralt och är väldigt billigt för Sydney, så vi får väl se vad det är för något. Låter lite för bra för att vara sant, men man får gå dit med öppet sinne och se. Kanske även blir lite salsa på söndag kväll, men får se hur energinivån ligger då. Skulle hellre mysa ner mig i soffan med L, men hans bror är på besök hela veckan från USA, så han har tyvärr lite fullt upp.

Förresten, angående jobbet så har jag snackat med personalavdelningen och de säger att det är svårt att fixa visum, men att det inte är omöjligt. Initiativet måste dock komma från min chef. Efter ett snack med chefen igår bestämde vi att jag ska jobba fram till slutet av augusti, och sen resa vidare men beredd att komma tillbaka till Sydney om det kan fixa visum åt mig. Positivt för båda parter för det ger mig tid att resa och dem tid att kika på det praktiska samt se vart i organisationen de skulle kunna sätta mig på en ny roll. Jag känner mig väldigt nöjd med denna plan såhär långt, sen får man ju se vad som händer efterhand.

Enda kruxet i hela ekvationen är underbara L, undrar om jag kan få honom att dissa sina studier och hänga med på min resa istället…

Ha en fin helg gott folk, jag är tillbaka på måndag med en dos ny färsk energi och uppdatering! =)

När livet äntligen ler tillbaka

Jag har visst gått och blivit lite filosofisk den här veckan, men hoppas ni har tålamod med mig…

Livet kan vara bra tungt ibland. Själv fick jag en rejäl dos motgångar för några år sedan. Ni vet när man sitter helt bakbunden av känslomässigt bagage och bara gråter. Orkar knappt se sig själv i spegeln, tappar vikt men samtidigt tröstäter. Stirrar hopplösheten i vitögat och inser att man helt enkelt är på väg att tippa över kanten. Det långa långa repet av styrka och tålamod är slut.

Jag försöker att alltid tro att livet försöker lära oss något. Att motgångar är menade att göra oss starkare i det långa loppet. Och även om jag aldrig gav upp, så var jag rätt nära att bara sätta mig ner vid vägkanten och låta livet köra över mig.

Men så kom det en dag när jag satte mig ner och gjorde en lista. Över bra och dåligt. Över hemskt och underbart. Över hopplöshet och hoppfullhet. Ritade upp en överlevnadsstrategi. Kom fram till att jag inte kan låta mig själv bli överkörd av livet. Det är mitt liv och det är jag som ska köra.

Att fatta beslut för sin egen skull är svårt. Det finns alltid andra människor och omständigheter att ta hänsyn till. Men ibland måste man. För ingen vill väl sitta i passagerarsätet och se sitt eget liv köras vidare av någon annan?

Jag har många gånger undrat om de val jag gjort i livet varit rätt. Men jag har under de senaste månaderna börjat inse att uppförsbacken jag stretat med de senaste åren har planats ut. Jag har äntligen fast mark under fötterna och styrkan inombords som kommer med den vissheten är svår att beskriva.

Äntligen är det jag som kör mitt eget liv. På en lång härlig väg mot solnedgången. Äntligen kan jag le mot min spegelbild igen. Och nu ler livet tillbaka.

Den kärleken, den kärleken…

Att älskas av någon bör vara en mänskig rättighet.
Alla förtjänar att hitta den kärlek som gör oss starkare, gladare och vackrare.
Den kärlek och tillit som gör oss till den allra bästa versionen av oss själva. 

Trots det så är det få förunnat att hitta den där fantastiska kärleken.
Och om man hittar den så är det svårt att växa med den.
Låta den fördjupa sig.
Lyckas synkronisera kärleken med dem man allra helst vill dela den med.
Många kämpar sig genom livet att försöka anpassa sig till den.
Och även om all kärlek kräver en del jobb ibland, så borde den för det mesta komma till oss helt naturligt.

Jag vet två som har lyckats att hitta den slags kärlek som alla talar om.
Och jag är så lycklig för att det är två personer som står mig nära.
Älskade mamma, ingen förtjänar kärlekens värme mer än du gör.
Kära M, tack för att du gör min mamma lyckligare än jag någonsin sett henne tidigare.

Jag är outsägligt ledsen för att jag inte kan vara där på er bröllopsdag.
Men jag vet att den kärlek ni delar är lika stark ändå.
Jag finns hos er i tanken och i hjärtat.
Och det värmer ända in i själen att se två så lyckliga människor som ni.